Zebur 120

1 «Yuqirigha chiqish naxshisi» Béshimgha kün chüshkende men Perwerdigargha nida qildim; U manga jawab berdi.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 I Perwerdigar, jénimni yalghan sözleydighan lewlerdin, Aldamchi tildin qutuldurghaysen.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Sanga néme bérilidu, Sanga néme qoshulushi kérek, Ey aldamchi til?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 — Palwan atqan ötkür oqlar, Archa choghliri sanga tegsun!

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Meshek diyarida musapir bolup yashighinimgha, Kédar chédirliri arisida turghinimgha halimgha way!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Men tinchliqqa öchler arisida uzundin buyan turuwatimen;

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Men tinchliqperwermen; Biraq gep qilsam, ular urushimizla, deydu.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.