< Zebur 120 >

1 «Yuqirigha chiqish naxshisi» Béshimgha kün chüshkende men Perwerdigargha nida qildim; U manga jawab berdi.
Cântico dos degraus: Em minha angústia clamei ao SENHOR, e ele me respondeu.
2 I Perwerdigar, jénimni yalghan sözleydighan lewlerdin, Aldamchi tildin qutuldurghaysen.
Ó SENHOR, livra minha alma dos lábios mentirosos, da língua enganadora.
3 Sanga néme bérilidu, Sanga néme qoshulushi kérek, Ey aldamchi til?
O que ele te dará, e o que ele fará contigo, ó língua enganadora?
4 — Palwan atqan ötkür oqlar, Archa choghliri sanga tegsun!
Flechas afiadas de um guerreiro, com brasas de zimbro.
5 Meshek diyarida musapir bolup yashighinimgha, Kédar chédirliri arisida turghinimgha halimgha way!
Ai de mim, que peregrino em Meseque, [e] habito nas tendas de Quedar!
6 Men tinchliqqa öchler arisida uzundin buyan turuwatimen;
Minha alma morou [tempo] demais com os que odeiam a paz.
7 Men tinchliqperwermen; Biraq gep qilsam, ular urushimizla, deydu.
Eu sou da paz; mas quando falo, eles [entram] em guerra.

< Zebur 120 >