< Zebur 116 >
1 Men Perwerdigarni söyimen, Chünki U méning awazimni, yélinishlirimni anglighan.
Halleluja! Jeg elsker HERREN, thi han hører min Røst, min tryglende Bøn,
2 Chünki U quliqini manga saldi, Shunga men barliq künlirimde Uninggha iltija qilip chaqirimen.
ja, han bøjed sit Øre til mig, jeg paakaldte HERRENS Navn.
3 Ölüm asaretliri méni chirmiwaldi; Tehtisaraning derdliri méni tutuwaldi; Men péshkellikke yoluqtum, elem tarttim; (Sheol )
Dødens Baand omspændte mig, Dødsrigets Angster greb mig, i Trængsel og Nød var jeg stedt. (Sheol )
4 Shuning bilen men Perwerdigarning namigha toxtimay nida qildim: — «Sendin ötünimen, i Perwerdigar, Jénimni qutuldurghaysen!
Jeg paakaldte HERRENS Navn: »Ak, HERRE, frels min Sjæl!«
5 Shepqetliktur Perwerdigar, heqqaniydur; Xudayimiz rehimdildur.
Naadig er HERREN og retfærdig, barmhjertig, det er vor Gud;
6 Perwerdigar nadanni saqlaydu; Men xarab ehwalgha chüshürüldum, U méni qutquzdi.
HERREN vogter enfoldige, jeg var ringe, dog frelste han mig.
7 Hey jénim, qaytidin xatirjem bol; Chünki Perwerdigar séxiylik, méhribanliq körsetti;
Vend tilbage, min Sjæl, til din Ro, thi HERREN har gjort vel imod dig!
8 Chünki Sen jénimni ölümdin, közlirimni yashlardin, Ayaghlirimni putlishishtin qutquzghansen.
Ja, han fried min Sjæl fra Døden, mit Øje fra Graad, min Fod fra Fald.
9 Men Perwerdigar aldida tiriklerning zéminida mangimen;
Jeg vandrer for HERRENS Aasyn udi de levendes Land;
10 Ishen’ginim üchün mundaq söz qilghanmen: — «Men qattiq xar qilin’ghanmen».
jeg troede, derfor talte jeg, saare elendig var jeg,
11 Jiddiyleshkinimdin: — «ademlerning hemmisi yalghanchi!» — Dégenmen.
sagde saa i min Angst: »Alle Mennesker lyver!«
12 Manga körsetken barliq yaxshiliqlirini men néme bilen Perwerdigargha qayturimen?
Hvorledes skal jeg gengælde HERREN alle hans Velgerninger mod mig?
13 — Nijatliq qedehini qolumgha alimen, We Perwerdigarning namini chaqirip iltija qilimen;
Jeg vil løfte Frelsens Bæger og paakalde HERRENS Navn.
14 Men qilghan qesemlirimni Perwerdigar aldida ada qilimen; Berheq, Uning barliq xelqi aldida ularni ada qilimen.
Jeg vil indfri HERREN mine Løfter i Paasyn af alt hans Folk.
15 Perwerdigarning neziride, Öz mömin bendilirining ölümi qimmetlik ishtur!
Kostbar i HERRENS Øjne er hans frommes Død.
16 Ah Perwerdigar, men berheq Séning qulungdurmen; Men Séning qulungdurmen, dédikingning oghli ikenmen; Sen méning asaretlirimni yeshkensen;
Ak, HERRE, jeg er jo din Tjener, din Tjener, din Tjenerindes Søn, mine Lænker har du løst.
17 Men Sanga teshekkür qurbanliqlirini sunimen, Perwerdigarning namini chaqirip iltija qilimen;
Jeg vil ofre dig Lovprisningsoffer og paakalde HERRENS Navn;
18 Men qilghan qesemlirimni Perwerdigar aldida ada qilimen; Berheq, Uning barliq xelqi aldida ularni ada qilimen;
mine Løfter vil jeg indfri HERREN i Paasyn af alt hans Folk
19 Perwerdigarning öyining hoylilirida, Séning otturungda turup, i Yérusalém, [Qesemlirimni ada qilimen]! Hemdusana!
i HERRENS Hus's Forgaarde og i din Midte, Jerusalem!