< Zebur 114 >
1 Israil Misirdin, Yaqup jemeti yat tilliq ellerdin chiqqanda,
Då Israel ut ur Egypten drog, Jacobs hus ifrå främmande folk.
2 Shu chaghda Yehuda [Xudaning] muqeddes jayi, Israil uning seltiniti boldi,
Då vardt Juda hans helgedom, Israel hans välde.
3 Déngiz buni körüp beder qachti, Iordan deryasi keynige yandi;
Hafvet såg det, och flydde; Jordanen vände tillbaka.
4 Taghlar qochqarlardek, Döngler qozilardek oynaqlidi.
Bergen sprungo såsom lamb; högarna såsom ung får.
5 Ey déngiz, sen néme boldung, qachqili? Iordan deryasi, yolungdin yan’ghili?
Hvad var dig, du haf, att du flydde; och du Jordan, att du tillbakavände?
6 Taghlar qochqarlardek, Döngler qozilardek oynaqlighili?
I berg, att I sprungen såsom lamb; I högar, såsom ung får?
7 I yer yüzi, Rebning jamalidin, Yaqupning Xudasining jamalidin tewren;
För Herranom bäfvade jorden, för Jacobs Gud;
8 U qoram tashni kölchekke, Chaqmaq téshini mol bulaq sulirigha aylanduridu.
Den bergsklipporna förvandlar uti vattusjöar, och stenen i vattukällor.