< Zebur 113 >
1 Hemdusana! Medhiyilenglar, i Perwerdigarning qulliri, Perwerdigarning namini medhiyilenglar!
Halleluja. Lofver, I Herrans tjenare, lofver Herrans Namn.
2 Hazirdin bashlap, ebedil’ebedgiche, Perwerdigarning namigha teshekkür-medhiye qayturulsun!
Lofvadt vare Herrans Namn, ifrå nu och i evighet.
3 Kün chiqardin kün patargha, Perwerdigarning nami medhiyilinishke layiqtur!
Ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången, vare Herrans Namn lofvadt.
4 Perwerdigar ellerdin yuqiri kötürüldi; Shan-sheripi ershlerdin yuqiridur.
Herren är hög öfver alla Hedningar; hans ära går så vidt som himmelen är.
5 Kimmu Perwerdigar Xudayimizgha teng bolalisun — Öz makani yuqirida bolsimu,
Hvilken är såsom Herren vår Gud, den sig så högt satt hafver?
6 Asmanlargha hem yerge qarash üchün, Özini töwen qilghuchigha?
Och ser uppå det nedriga, i himmelen och på jordene;
7 Namrat kishini U topa-changdin kötüridu; Qighliqtin yoqsulni yuqirilitidu;
Den som den ringa upprättar utu stoftet, och upplyfter den fattiga utu träcken;
8 Uni ésilzadiler qatarigha, Yeni Öz xelqining ésilzadiliri arisigha olturghuzidu;
Att han skall sätta honom bredovid Förstar, vid hans folks Förstar;
9 U tughmas ayalni öyge orunlashturup, Uni oghullarning xushal anisi qilidu. Hemdusana!
Den der låter den ofruktsamma bo i huset, att hon en glad barnamoder varder! Halleluja.