Zebur 104
1 Perwerdigargha teshekkür-medhiye qaytur, i jénim! I Perwerdigar Xudayim, intayin ulughsen; Shanu-shewket we heywet bilen kiyin’gensen;
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Libas bilen pürken’gendek yoruqluqqa pürken’gensen, Asmanlarni chédir perdisi kebi yayghansen.
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 U yuqiriqi rawaqlirining limlirini sulargha ornatqan, Bulutlarni jeng harwisi qilip, Shamal qanatliri üstide mangidu;
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 U perishtilirini shamallar, Xizmetkarlirini ot yalquni qilidu.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Yerni U ulliri üstige ornatqan; U esla tewrinip ketmeydu.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Libas bilen oralghandek, uni chongqur déngizlar bilen orighansen, Sular taghlar choqqiliri üstide turdi.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Séning tenbihing bilen sular beder qachti, Güldürmamangning sadasidin ular tézdin yandi;
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Taghlar örlep chiqti, Wadilar chüshüp ketti, [Sular] Sen békitken jaygha chüshüp ketti.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Ular téship, yerni yene qaplimisun dep, Sen ulargha cheklime qoyghansen.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 [Tengri] wadilarda bulaqlarni échip urghutidu, Suliri taghlar arisida aqidu.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Daladiki herbir janiwargha ussuluq béridu, Yawayi éshekler ussuzluqini qanduridu.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Köktiki qushlar ularning boyida qonidu, Derex shaxliri arisida sayraydu.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 U yuqiridiki rawaqliridin taghlarni sughiridu; Yer Séning yasighanliringning méwiliridin qandurulidu!
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 U mallar üchün ot-chöplerni, Insanlar üchün köktatlarni östüridu, Shundaqla nanni yerdin chiqiridu;
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 Ademning könglini xush qilidighan sharabni, Insan yüzini parqiritidighan mayni chiqiridu; Insanning yürikige nan bilen quwwet béridu;
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Perwerdigarning derexliri, Yeni Özi tikken Liwan kédir derexliri [su ichip] qanaetlinidu.
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Ene ashular arisigha qushlar uwa yasaydu, Leylek bolsa, archa derexlirini makan qilidu.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Égiz choqqilar tagh öchkilirining, Tik yarlar sughurlarning panahi bolidu.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Pesillerni békitmek üchün U ayni yaratti, Quyash bolsa pétishini bilidu.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Sen qarangghuluq chüshürisen, tün bolidu; Ormandiki janiwarlarning hemmisi uningda shipir-shipir kézip yüridu.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Arslanlar olja izdep hörkireydu, Tengridin ozuq-tülük sorishidu;
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Quyash chiqipla, ular chékinidu, Qaytip kirip uwilirida yatidu.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Insan bolsa öz ishigha chiqidu, Ta kechkiche méhnette bolidu.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 I Perwerdigar, yasighan herxil nersiliring neqeder köptur! Hemmisini hékmet bilen yaratqansen, Yer yüzi ijat-bayliqliring bilen toldi.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Ene büyük bipayan déngiz turidu! Uningda san-sanaqsiz ghuzh-ghuzh janiwarlar, Chong we kichik haywanlar bar.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Shu yerde kémiler qatnaydu, Uningda oynaqlisun dep sen yasighan léwiatanmu bar;
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Waqtida ozuq-tülük bergin dep, Bularning hemmisi Sanga qaraydu.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Ulargha berginingde, tériwalidu, Qolungni achqiningdila, ular nazunémetlerge toyidu.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Yüzüngni yoshursang, ular dekke-dükkige chüshidu, Rohlirini alsang, ular jan üzüp, Yene tupraqqa qaytidu.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Rohingni ewetkiningde, ular yaritilidu, Yer-yüzi yéngi [bir dewr bilen] almishidu.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Perwerdigarning shan-shöhriti ebediydur, Perwerdigar Öz yaratqanliridin xursen bolidu.
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 U yerge baqqinida, yer titreydu, Taghlargha tegkinide, ular tütün chiqiridu.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Hayatla bolidikenmen, Perwerdigargha naxsha éytimen; Wujudum bolsila Xudayimni küyleymen.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 U sürgen oy-xiyallirimdin söyünse! Perwerdigarda xushallinimen!
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Gunahkarlar yer yüzidin tügitilidu, Reziller yoq bolidu. I jénim, Perwerdigargha teshekkür-medhiye qaytur! Hemdusana!
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
