Zebur 102
1 Ézilgenning duasi: U halidin ketkende, dad-peryadini Perwerdigar aldigha tökkende: — Duayimni anglighaysen, i Perwerdigar; Peryadim aldinggha yétip kirsun!
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Yüzüngni mendin qachurmighaysen; Qisilghan künümde manga qulaq salghaysen; Men nida qilghan künde, manga téz jawab bergin!
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Mana, künlirim is-tütektek tügep kétidu, Ustixanlirim otun-choghlargha oxshash köydi!
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Yürikim zexme yep chöpler xazan bolghandek qurup ketti, Hetta nénimni yéyishni untudum.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Men ahu-zar tartqanliqimdin, Etlirim süngeklirimge chapliship qaldi.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Chöl-bayawandiki saqiyqushtek, Weyranchiliqta qonup yürgen huwqushqa oxshaymen.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Uxlimay segek turup közettimen; Ögzide yalghuz qalghan qushqach kebimen.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Düshmenlirim kün boyi méni mesxire qilmaqta, Méni haqaretligenler ismimni lenet ornida ishletmekte.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Qehring hem achchiqing tüpeylidin, Külni nan dep yewatimen, Ichimlikimni köz yéshim bilen arilashturimen; Chünki Sen méni kötürüp, andin yerge urdung.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Künlirim quyash uzartqan kölenggidek yoqulay dep qaldi, Özüm bolsam chöpler xazan bolghandek qurup kettim.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Lékin Sen, Perwerdigar, ebediy turisen, Séning nam-shöhriting dewrdin-dewrgichidur.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Sen ornungdin turisen, Zion’gha rehim qilisen; Chünki uninggha shepqet körsitish waqti keldi, He, waqit-saiti yétip keldi!
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Chünki qulliring uning tashliridin xursenlik tapidu, Hem tupriqighimu ichini aghritidu;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Eller Perwerdigarning namidin, Yer yüzidiki shahlar shan-sheripingdin eyminidu.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Mana, Perwerdigar Zionni qaytidin qurghanda, U Öz shan-sheripide körünidu!
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 U ghérib-miskinning duasigha étibar béridu; Ularning duasini hergiz kemsitmeydu.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Bular kelgüsi bir ewlad üchün xatirilinidu; Shuning bilen kelgüside yaritilidighan bir xelq Yahni medhiyeleydu;
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Chünki U esirlerning ah-zarlirini anglay dep, Ölümge buyrulghanlarni azad qilay dep, Égizdiki muqeddes jayidin éngiship nezer saldi, Ershlerdin Perwerdigar yerge qaridi;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Shundaq qilip, ular Perwerdigarning xizmitide bolayli dégende, Yeni el-memliketler jem yighilghan waqtida — Perwerdigarning nami Zionda, Uning sherepliri Yérusalémda jakarlinidu!
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Biraq U méni yolda maghdursizlandurup, Künlirimni qisqartti.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Men: «Tengrim, ömrümning yérimida méni élip ketme!» — dédim. — «Séning yilliring dewrdin dewrgichidur,
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Sen yerni elmisaqtinla berpa qilghansen, Asmanlarni hem qolliring yasighandur;
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Ular yoq bolup kétidu, Biraq Sen dawamliq turiwérisen; Ularning hemmisi kiyimdek konirap kétidu; Ularni kona ton kebi almashtursang, Shunda ular kiyim-kéchek yenggüshlen’gendek yenggüshlinidu.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Biraq Sen özgermigüchidursen, Yilliringning tamami yoqtur.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Qulliringning balilirimu turiwéridu, Ularning ewladi huzuringda mezmut yashaydu!».
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
