< Zebur 102 >

1 Ézilgenning duasi: U halidin ketkende, dad-peryadini Perwerdigar aldigha tökkende: — Duayimni anglighaysen, i Perwerdigar; Peryadim aldinggha yétip kirsun!
Bøn av ein arming, når han vanmegtast og let sitt klagemål strøyma fram for Herren. Herre, høyr mi bøn, og lat mitt rop koma fram til deg!
2 Yüzüngni mendin qachurmighaysen; Qisilghan künümde manga qulaq salghaysen; Men nida qilghan künde, manga téz jawab bergin!
Løyn ikkje ditt andlit for meg den dagen eg er i naud! Bøyg ditt øyra til meg! Den dagen eg ropar, svara meg snart!
3 Mana, künlirim is-tütektek tügep kétidu, Ustixanlirim otun-choghlargha oxshash köydi!
For dagarne mine hev fare burt som ein røyk, og mine bein er som glødde i eld.
4 Yürikim zexme yep chöpler xazan bolghandek qurup ketti, Hetta nénimni yéyishni untudum.
Mitt hjarta er solstukke og visnar som gras, for eg hev gløymt å eta brødet mitt.
5 Men ahu-zar tartqanliqimdin, Etlirim süngeklirimge chapliship qaldi.
For mi høgmælte stynjing heng beini fast ved kjøtet mitt.
6 Chöl-bayawandiki saqiyqushtek, Weyranchiliqta qonup yürgen huwqushqa oxshaymen.
Eg likjest pelikanen i øydemarki, eg er som ula på aude stader.
7 Uxlimay segek turup közettimen; Ögzide yalghuz qalghan qushqach kebimen.
Eg lyt vaka og vera som ein einsleg fugl på taket.
8 Düshmenlirim kün boyi méni mesxire qilmaqta, Méni haqaretligenler ismimni lenet ornida ishletmekte.
Heile dagen spottar mine fiendar meg, dei som reint er ville mot meg, sver ved meg.
9 Qehring hem achchiqing tüpeylidin, Külni nan dep yewatimen, Ichimlikimni köz yéshim bilen arilashturimen; Chünki Sen méni kötürüp, andin yerge urdung.
For eg et oska som brød, og drykken min blandar eg med gråt
for din vreide og din harm skuld, for du hev teke meg upp og kasta meg burt.
11 Künlirim quyash uzartqan kölenggidek yoqulay dep qaldi, Özüm bolsam chöpler xazan bolghandek qurup kettim.
Mine dagar er som ein skugge når han lengjest, og eg visnar som gras.
12 Lékin Sen, Perwerdigar, ebediy turisen, Séning nam-shöhriting dewrdin-dewrgichidur.
Men du, Herre, sit i all æva, og ditt minne varer frå ætt til ætt.
13 Sen ornungdin turisen, Zion’gha rehim qilisen; Chünki uninggha shepqet körsitish waqti keldi, He, waqit-saiti yétip keldi!
Du vil standa upp, du vil miskunna Sion, for det er tid til å vera nådig mot henne, ja, timen er komen.
14 Chünki qulliring uning tashliridin xursenlik tapidu, Hem tupriqighimu ichini aghritidu;
For dine tenarar hev godhug for steinarne hennar, og dei ynkast yver hennar grus.
15 Eller Perwerdigarning namidin, Yer yüzidiki shahlar shan-sheripingdin eyminidu.
Og heidningar skal ottast Herrens namn, og alle kongar på jordi di æra.
16 Mana, Perwerdigar Zionni qaytidin qurghanda, U Öz shan-sheripide körünidu!
For Herren hev bygt upp att Sion, han hev synt seg i si æra;
17 U ghérib-miskinning duasigha étibar béridu; Ularning duasini hergiz kemsitmeydu.
han hev vendt seg til bøni frå dei hjelpelause, og han hev ikkje vanvyrdt deira bøn.
18 Bular kelgüsi bir ewlad üchün xatirilinidu; Shuning bilen kelgüside yaritilidighan bir xelq Yahni medhiyeleydu;
Dette skal verta uppskrive for den komande ætti, og det folket som vert skapt, skal lova Herren,
19 Chünki U esirlerning ah-zarlirini anglay dep, Ölümge buyrulghanlarni azad qilay dep, Égizdiki muqeddes jayidin éngiship nezer saldi, Ershlerdin Perwerdigar yerge qaridi;
for han hev set ned frå si heilage høgd, Herren hev frå himmelen skoda på jordi
og vil høyra sukken frå den bundne og løysa ut daudens born,
21 Shundaq qilip, ular Perwerdigarning xizmitide bolayli dégende, Yeni el-memliketler jem yighilghan waqtida — Perwerdigarning nami Zionda, Uning sherepliri Yérusalémda jakarlinidu!
so dei i Sion skal forkynna Herrens namn og hans pris i Jerusalem,
når folkeslag kjem i hop og kongerike til å tena Herren.
23 Biraq U méni yolda maghdursizlandurup, Künlirimni qisqartti.
Han hev bøygt mi kraft på vegen, han hev korta av mine dagar.
24 Men: «Tengrim, ömrümning yérimida méni élip ketme!» — dédim. — «Séning yilliring dewrdin dewrgichidur,
Eg segjer: Min Gud, tak meg ikkje burt midt i mine dagar! Frå ætt til ætt varer dine år.
25 Sen yerni elmisaqtinla berpa qilghansen, Asmanlarni hem qolliring yasighandur;
Fordom grunnfeste du jordi, og himmelen er verk av dine hender.
26 Ular yoq bolup kétidu, Biraq Sen dawamliq turiwérisen; Ularning hemmisi kiyimdek konirap kétidu; Ularni kona ton kebi almashtursang, Shunda ular kiyim-kéchek yenggüshlen’gendek yenggüshlinidu.
Dei skal forgangast, men du stend; alle skal dei eldast som eit klæde, som ein klædnad skifter du deim, og dei vert umskifte;
27 Biraq Sen özgermigüchidursen, Yilliringning tamami yoqtur.
men du er den same, og dine år tek aldri ende.
28 Qulliringning balilirimu turiwéridu, Ularning ewladi huzuringda mezmut yashaydu!».
Borni åt dine tenarar skal bu i ro, og deira avkjøme skal standa trygt for di åsyn.

< Zebur 102 >