< Pend-nesihetler 1 >
1 Israil padishahi Dawutning oghli Sulaymanning pend-nesihetliri: —
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Bu pend-nesihetler sanga eqil-paraset, edep-exlaqni ögitip, séni ibretlik sözlerni chüshinidighan qilidu;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 sanga danaliq, heqqaniyliq, pem-paraset we durusluqning yolyoruq-terbiyisini qobul qilduridu.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Bu [pend-nesihetler] nadanlarni zérek qilip, yashlarni bilimlik we sezgür qilidu;
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 bulargha qulaq sélishi bilen danalar bilimini ashuridu, yorutulghan kishiler téximu dana meslihetke érishidu,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 shundaqla pend-nesihetler hem temsillerning menisini, danishmenlerning hékmetliri hem tilsim sözlirini chüshinidighan qilinidu.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Perwerdigardin qorqush bilimning bashlinishidur; Exmeqler danaliqni we terbiyini közge ilmaydu.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 I oghlum, atangning terbiyisige qulaq sal, anangning söz-nesihetidin ayrilma;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 chünki ular séning béshinggha taqalghan gül chembirek, boynunggha ésilghan marjan bolidu.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 I oghlum, yamanlar séni azdursa, ulargha egeshmigin.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Eger ular: — Yür, tuzaq qurup adem öltüreyli; Yoshuruniwélip, birer bigunah kelgende urayli!
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Tehtisaradek ularni yutuwéteyli, Saq bolsimu, hanggha chüshkenlerdek ularni yiqitayli; (Sheol )
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol )
13 Ulardin xilmuxil qimmetlik mal-dunyagha ige bolup, Öylirimizni olja bilen toldurimiz.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Biz bilen shérik bol, Hemyanimiz bir bolsun, dése, —
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 I oghlum, ulargha yoldash bolma, Özüngni ularning izidin néri qil!
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Chünki ularning putliri rezillikke yügüridu, Qolini qan qilish üchün aldiraydu.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Herqandaq uchar qanat tuyup qalghanda tuzaq qoyush bikar awarichiliktur;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Lékin bular del öz qénini töküsh üchün saqlaydu; Öz janlirigha zamin bolushni kütidu.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Nepsi yoghinap ketken herbir ademning yollirining aqiwiti mana shundaq; [Haram mal-dunya] öz igilirining jénini alidu.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 [Büyük] danaliq kochida ochuq-ashkara xitab qilmaqta, Chong meydanlarda sadasini anglatmaqta.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Kocha doqmushlirida ademlerni chaqirmaqta, Sheher derwazilirida sözlirini jakarlimaqta: —
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 I saddilar, qachan’ghiche mushundaq nadanliqqa bérilisiler? Mesxire qilghuchilar qachan’ghiche mesxiriliktin huzur alsun? Exmeqler qachan’ghiche bilimdin nepretlensun?!
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Tenbihlirimge qulaq sélip mangghan yolunglardin yan’ghan bolsanglar idi! Rohimni silerge töküp bérettim, Sözlirimni silerge bildürgen bolattim.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Lékin chaqirsam, anglimidinglar; Qolumni uzartsam, héchqaysinglar qarimidinglar.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Nesihetlirimning hemmisige perwa qilmidinglar, Tenbihimni anglashni qilche xalimidinglar.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Shunga, béshinglargha balayi’qaza kelgende külimen, Wehime silerge yétishi bilen mesxire qilimen.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Halaket élip kelgen wehime üstünglerge chüshkende, Weyranchiliq silerge quyuntazdek kelgende, Siler éghir qayghugha we azabqa muptila bolghininglarda —
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 U chaghda mushu kishiler mendin ötünüp chaqiridu, Men perwa qilmaymen, Méni telmürüp izdisimu, tapalmaydu.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Ular bilimge nepretlen’ginidin, Perwerdigardin eyminishni tallimighinidin,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Méning nesihitimni qilche qobul qilghusi yoqluqidin, Tenbihimgimu perwa qilmighininglardin,
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Ular öz béshini yeydu, Öz qestliridin toluq azab tartidu;
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Chünki saddilarning yoldin chiqishi öz jénigha zamin bolidu; Exmeqler rahetlik turmushidin özlirini halak qilidu.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Lékin manga qulaq salghanlar aman-ésen yashaydu, Balayi’qazalardin, ghem-endishlerdin xaliy bolup, xatirjem turidu.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.