Matta 14
1 U chaghlarda, Hérod hakim Eysaning nam-shöhritidin xewer tépip,
I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
2 xizmetkarlirige: — Bu adem chömüldürgüchi Yehya bolidu, u ölümdin tirilgen bolsa kérek. Shuning üchün mushu alahide qudretler uningda küchini körsetmekte, — dédi.
Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 Hérodning bundaq déyishining sewebi, u [ögey] akisi Filipning ayali Hérodiyening wejidin Yehyani tutqun qilip, zindan’gha tashlighanidi.
Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 Chünki Yehya Hérodqa [tenbih bérip]: «Bu ayalni tartiwélishing Tewrat qanunigha xilaptur» dep kelgenidi.
Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
5 Hérod [shu sewebtin] Yehyani öltürmekchi bolghan bolsimu, biraq xalayiqtin qorqqanidi, chünki ular Yehyani peyghember, dep biletti.
Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 Emma Hérodning tughulghan küni tebriklen’gende, ayali Hérodiyening qizi otturigha chiqip ussul oynap berdi. Bu Hérodqa bek yaqti;
När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
7 shuning üchün u uninggha: — Hernéme tiliseng shuni sanga bérey, dep qesem qildi.
Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
8 Lékin qiz anisining küshkürtüshi bilen: — Chömüldürgüchi Yehyaning kallisini élip, bir texsige qoyup ekelsile, — dédi.
Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
9 Padishah buninggha hesret chekken bolsimu, qesemliri tüpeylidin we dastixanda olturghanlar wejidin, [kallisini] élip kélinglar, dep buyrudi.
Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
10 U adem ewetip, zindanda Yehyaning kallisini aldurdi.
Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
11 Shuning bilen kallisi bir texsige qoyulup, qizning aldigha élip kélindi. Qiz buni anisining aldigha apardi.
Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
12 [Yehyaning] muxlisliri bolsa bérip, jesetni élip depne qildi; andin bérip Eysagha bu ishlarni xewer qildi.
Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13 Eysa bu xewerni anglap, özi yalghuz pinhan bir jaygha kétey dep bir kémige olturup u yerdin ayrildi. Xalayiq buning xewirini tapqanda, etraptiki sheherlerdin kéliship, uning keynidin piyade mangdi.
När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
14 U [ qirghaqqa] chiqip ketkinide, zor bir top ademlerni körüwidi, ulargha ich aghritip, ularning aghriqlirini saqaytti.
Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 Kech kirgende, muxlisliri uning yénigha kélip: — Bu chöl bir jay iken, waqitmu bir yerge bérip qaldi. Xalayiqni yolgha séliwetken bolsang, andin ular kentlerge bérip özlirige ozuq sétiwalsun, — dédi.
Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 Lékin Eysa ulargha: — Ularning kétishining hajiti yoq, özünglar ulargha ozuq béringlar, — dédi.
Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17 Lékin muxlislar: — Bizde besh nan bilen ikki dane béliqtin bashqa héch nerse yoq, — déyishti.
Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
18 U: — Ularni manga élip kélinglar, dédi.
Sade han: Tager mig dem hit.
19 U xalayiqni chöplükning üstide olturushqa buyrughandin kéyin, besh nan bilen ikki béliqni qoligha élip, asman’gha qarap [Xudagha] teshekkür éytti. Andin nanlarni oshtup muxlislirigha berdi, muxlisliri xalayiqqa üleshtürüp berdi.
Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
20 Hemmeylen yep toyundi. [Muxlislar] éship qalghan parchilarni liq on ikki séwetke tériwaldi.
Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
21 Ozuqlan’ghanlarning sani ayallar we balilardin bashqa texminen besh ming kishi idi.
Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22 Arqidila, u muxlislirigha: Özüm bu xalayiqni yolgha séliwétimen, angghuche siler kémige olturup, déngizning qarshi qirghiqigha ötüp turunglar, dep buyrudi.
Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
23 Xalayiqni yolgha séliwetkendin kéyin, u dua qilish üchün özi xilwet taghqa chiqti. Kech kirgendimu u yerde yalghuz qaldi.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
24 Bu chaghda, kéme qirghaqtin xéli köp chaqirim yürgenidi, lékin shamal qarshi yönlishitin chiqiwatqachqa, kéme dolqunlar ichide chayqilip turatti.
Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
25 Kéche tötinche jések waqtida, u déngizning üstide méngip, muxlisliri terepke keldi.
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26 Muxlislar uning déngizning üstide méngip kéliwatqanliqini körüp, alaqzade bolup: — Alwasti iken! — dep qorqup chuqan sélishti.
Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27 Lékin Eysa derhal ulargha: — Yüreklik bolunglar, bu men, qorqmanglar! — dédi.
Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
28 Pétrus buninggha jawaben: — I Reb, bu sen bolsang, su üstide méngip yéninggha bérishimgha emr qilghaysen, — dédi.
Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
29 Kel, — dédi u. Pétrus kémidin chüshüp, su üstide méngip, Eysagha qarap kétiwatatti;
Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
30 lékin boranning qattiq chiqiwatqanliqini körüp qorqup, sugha chöküshke bashlidi: — Reb, méni qutquzuwalghaysen! — dep warqiridi.
Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
31 Eysa derhal qolini uzitip, uni tutuwaldi we uninggha: — Ey ishenchi ajiz bende, némishqa guman qilding? — dédi.
Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32 Ular kémige chiqqanda, shamal toxtidi.
Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
33 Kémide olturghanlar uning aldigha kélip sejde qilip: — Berheq, sen Xudaning Oghli ikensen, — déyishti.
Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
34 Ular déngizning qarshi teripige ötkende, Ginnisaret yurtida [quruqluqqa] chiqti.
Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 U yerdiki ademler uni tonup qélip, etraptiki barliq jaylargha xewer ewetti; shuning bilen kishiler barliq bimarlarni uning aldigha élip keldi;
Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
36 ular uningdin bimarlarning héchbolmighanda uning tonining péshige bolsimu qolini tegküzüwélishigha yol qoyushini ötündi. Uninggha qolini tegküzgenlerning hemmisi sellimaza saqaydi.
Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
