Yeremiyaning yigha-zarliri 5
1 Béshimizgha chüshkenlerni ésingge keltürgeysen, i Perwerdigar; Qara, bizning reswachiliqta qalghinimizni neziringge alghaysen!
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Mirasimiz yatlargha, Öylirimiz yaqa yurtluqlargha tapshuruldi.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Biz yétim-yésirler, atisizlar bolup qalduq; Anilirimizmu tul qaldi.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Ichidighan suni sétiwélishimiz kérek; Otunni peqet pulgha alghili bolidu.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Bizni qoghlighuchilar tap basturup kéliwatidu; Halsirap, héch aram tapalmaymiz.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Jan saqlighudek bir chishlem nanni dep, Misir hem Asuriyege qol bérip boysun’ghanmiz.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Ata-bowilirimiz gunah sadir qilip dunyadin ketti; Biz bolsaq, ularning qebihlikining jazasini kötürüshke qalduq.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Üstimizdin höküm sürgüchiler qullardur; Bizni ularning qolidin azad qilghuchi yoqtur.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Dalada qilich tüpeylidin, Nénimizni tépishqa jénimizni tewekkul qilmaqtimiz.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Térimiz tonurdek qiziq, Achliq tüpeylidin qizitma bizni basmaqta.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Zionda ayallar, Yehuda sheherliride pak qizlar ayagh asti qilindi.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Emirler qolidin dargha ésip qoyuldi; Aqsaqallarning hörmiti héch qilinmidi.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Yash yigitler yarghunchaqta japa tartmaqta, Oghul balilirimiz otun yüklerni yüdüp deldengship mangmaqta.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Aqsaqallar sheher derwazisida olturmas boldi; Yigitler neghme-nawadin qaldi.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Shad-xuramliq könglimizdin ketti, Ussul oynishimiz matemge aylandi.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Béshimizdin taj yiqildi; Halimizgha way! Chünki biz gunah sadir qilduq!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Buning tüpeylidin yüreklirimiz mujuldi; Bular tüpeylidin közlirimiz qarangghulashti —
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 — Zion téghigha qarap közlirimiz qarangghulashti, Chünki u chölderep ketti, Chilböre uningda paylap yürmekte.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Sen, i Perwerdigar, menggüge höküm sürisen; Texting dewrdin-dewrge dawamlishidu.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Sen némishqa bizni daim untuysen? Némishqa shunche uzun’ghiche bizdin waz kéchisen?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Bizni yéninggha qayturghaysen, i Perwerdigar! Shundaq bolghanda biz qaytalaymiz! Künlirimizni qedimkidek eslige keltürgeysen,
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 — Eger sen bizni mutleq chetke qaqmighan bolsang, Eger bizdin cheksiz ghezeplenmigen bolsang!
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
