< Ayup 29 >

1 Ayup bayanini dawamlashturup mundaq dédi: —
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 «Ah, ehwalim ilgiriki aylardikidek bolsidi, Tengri mendin xewer alghan künlerdikidek bolsidi!
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 U chaghda Uning chirighi béshimgha nur chachqan, Uning yoruqluqi bilen qarangghuluqtin ötüp ketken bolattim!
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Bu ishlar men qiran waqtimda, Yeni Tengri chédirimda manga sirdash [dost] bolghan waqitta bolghanidi!
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 Hemmige Qadir men bilen bille bolghan, Méning yash balilirim etrapimda bolghan;
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 Méning basqan qedemlirim sériq maygha chömülgen; Yénimdiki tash men üchün zeytun may deryasi bolup aqqan;
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Sheher derwazisigha chiqqan waqtimda, Keng meydanda ornum teyyarlan’ghanda,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 Yashlar méni körüpla eyminip özlirini chetke alatti, Qérilar bolsa ornidin turatti,
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Shahzadilermu geptin toxtap, Qoli bilen aghzini étiwalatti.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Aqsöngeklermu tinchlinip, Tilini tangliyigha chapliwalatti.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Qulaq sözümni anglisila, manga bext tileytti, Köz méni körsila manga yaxshi guwahliq béretti.
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 Chünki men manga himaye bol dep yélin’ghan ézilgüchilerni, Panahsiz qalghan yétim-yésirlarnimu qutquzup turattim.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Halak bolay dégen kishi manga bext tileytti; Men tul xotunning könglini shadlandurup naxsha yangratquzattim.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Men heqqaniyliqni ton qilip kiyiwaldim, U méni öz gewdisi qildi. Adaletlikim manga yépincha hem selle bolghan.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Men korgha köz bolattim, Tokurgha put bolattim.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Yoqsullargha ata bolattim, Manga natonush kishining dewasinimu tekshürüp chiqattim.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Men adaletsizning hinggayghan chishlirini chéqip tashlayttim, Oljisini chishliridin élip kétettim.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Hem: «Méning künlirim qumdek köp bolup, Öz uwamda rahet ichide ölimen» deyttim;
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Hem: «Yiltizim sularghiche tartilip baridu, Shebnem pütün kéchiche shéximgha chapliship yatidu;
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Shöhritim herdaim mende yéngilinip turidu, Qolumdiki oqyayim herdaim yéngi bolup turidu» deyttim.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 Ademler manga qulaq salatti, kütüp turatti; Nesihetlirini anglay dep süküt ichide turatti.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Men gep qilghandin kéyin ular qayta gep qilmaytti, Sözlirim ularning üstige shebnem bolup chüshetti.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Ular yamghurlarni kütkendek méni kütetti, Kishiler [waqtida yaghqan] «kéyinki yamghur»ni qarshi alghandek sözlirimni aghzini échip ichetti!
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Ümidsizlen’ginide men ulargha qarap külümsireyttim, Yüzümdiki nurni ular yerge chüshurmeytti.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Men ulargha yolini tallap körsitip bérettim, Ularning arisida kattiwash bolup olturattim, Qoshunliri arisida turghan padishahdek yashayttim, Biraq buning bilen matem tutidighanlargha teselli yetküzgüchimu bolattim».
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

< Ayup 29 >