< Ayup 29 >
1 Ayup bayanini dawamlashturup mundaq dédi: —
Då heldt Job fram med talen sin og sagde:
2 «Ah, ehwalim ilgiriki aylardikidek bolsidi, Tengri mendin xewer alghan künlerdikidek bolsidi!
«Å, var eg som i fordums måna’r, som den gong Gud mi verja var,
3 U chaghda Uning chirighi béshimgha nur chachqan, Uning yoruqluqi bilen qarangghuluqtin ötüp ketken bolattim!
då yver meg hans lampa skein, som lyste meg i myrkret fram,
4 Bu ishlar men qiran waqtimda, Yeni Tengri chédirimda manga sirdash [dost] bolghan waqitta bolghanidi!
slik som eg var i mogne manndom, då Gud var ven i huset mitt,
5 Hemmige Qadir men bilen bille bolghan, Méning yash balilirim etrapimda bolghan;
då Allvald endå med meg var, og mine born eg kring meg såg,
6 Méning basqan qedemlirim sériq maygha chömülgen; Yénimdiki tash men üchün zeytun may deryasi bolup aqqan;
då eg i fløyte foten tvådde, og olje rann av fjellet nær meg,
7 Sheher derwazisigha chiqqan waqtimda, Keng meydanda ornum teyyarlan’ghanda,
då eg til porten steig i byen, og sessen min på torget tok!
8 Yashlar méni körüpla eyminip özlirini chetke alatti, Qérilar bolsa ornidin turatti,
Ungdomen såg meg, løynde seg; dei gamle reiste seg og stod;
9 Shahzadilermu geptin toxtap, Qoli bilen aghzini étiwalatti.
hovdingar stogga midt i talen og lagde handi på sin munn;
10 Aqsöngeklermu tinchlinip, Tilini tangliyigha chapliwalatti.
og røysti tagna hjå dei gjæve, og tunga seg til gomen kleimde;
11 Qulaq sözümni anglisila, manga bext tileytti, Köz méni körsila manga yaxshi guwahliq béretti.
dei som meg høyrde, sælka meg, og dei som såg meg, vitna for meg.
12 Chünki men manga himaye bol dep yélin’ghan ézilgüchilerni, Panahsiz qalghan yétim-yésirlarnimu qutquzup turattim.
Eg berga arming når han ropa, og farlaus som var utan hjelp;
13 Halak bolay dégen kishi manga bext tileytti; Men tul xotunning könglini shadlandurup naxsha yangratquzattim.
velsigning fekk eg frå forkomne, og enkjor fekk eg til å jubla.
14 Men heqqaniyliqni ton qilip kiyiwaldim, U méni öz gewdisi qildi. Adaletlikim manga yépincha hem selle bolghan.
Rettferd var min, eg hennar bunad; rett var mi kappa og mi kruna.
15 Men korgha köz bolattim, Tokurgha put bolattim.
Eg for den blinde auga var, og føter var eg for den halte.
16 Yoqsullargha ata bolattim, Manga natonush kishining dewasinimu tekshürüp chiqattim.
Ein far eg var for fatigfolk; eg for ukjende saki granska.
17 Men adaletsizning hinggayghan chishlirini chéqip tashlayttim, Oljisini chishliridin élip kétettim.
På brotsmann tennerne eg knekte, reiv fengdi utor gapet hans.
18 Hem: «Méning künlirim qumdek köp bolup, Öz uwamda rahet ichide ölimen» deyttim;
Eg sagde: «I reiret skal eg døy, med dagar talrike som sand.
19 Hem: «Yiltizim sularghiche tartilip baridu, Shebnem pütün kéchiche shéximgha chapliship yatidu;
Til roti mi skal vatnet trengja, dogg bu ved natt på greini mi;
20 Shöhritim herdaim mende yéngilinip turidu, Qolumdiki oqyayim herdaim yéngi bolup turidu» deyttim.
mi æra held seg frisk hjå meg, bogen vert ny handi mi.»
21 Ademler manga qulaq salatti, kütüp turatti; Nesihetlirini anglay dep süküt ichide turatti.
Dei høyrde ventande på meg, og lydde stilt på rådi mi.
22 Men gep qilghandin kéyin ular qayta gep qilmaytti, Sözlirim ularning üstige shebnem bolup chüshetti.
Og ikkje la dei mot mitt ord, min tale draup ned yver deim.
23 Ular yamghurlarni kütkendek méni kütetti, Kishiler [waqtida yaghqan] «kéyinki yamghur»ni qarshi alghandek sözlirimni aghzini échip ichetti!
På meg dei bia som på regn, ja, som vårregn opna munnen.
24 Ümidsizlen’ginide men ulargha qarap külümsireyttim, Yüzümdiki nurni ular yerge chüshurmeytti.
Eg smilte til mismodige, mitt andlit fekk dei ikkje myrkt.
25 Men ulargha yolini tallap körsitip bérettim, Ularning arisida kattiwash bolup olturattim, Qoshunliri arisida turghan padishahdek yashayttim, Biraq buning bilen matem tutidighanlargha teselli yetküzgüchimu bolattim».
Når eg deim vitja, sat eg fremst, sat som ein konge i sin herflokk, lik ein som trøystar syrgjande.