Ayup 19
1 Ayup jawaben mundaq dédi: —
Job svarade, och sade:
2 «Siler qachan’ghiche jénimni azablimaqchisiler, Qachan’ghiche méni söz bilen ezmekchisiler?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Siler méni on qétim xarlidinglar; Manga uwal qilishqa nomus qilmaysiler.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Eger méning sewenlikim bolsa, Men emdi uning [derdini] tartimen.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Eger siler méningdin üstünlük talashmaqchi bolsanglar, Yüzüm aldida sherm-hayani körsitip méni eyiblimekchi bolsanglar,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 Emdi bilip qoyunglarki, manga uwal qilghan Tengri iken, U tori bilen méni chirmashturup tartti;
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 Qara, men nale-peryad kötürüp «Zorawanliq!» dep warqiraymen, Biraq héchkim anglimaydu; Men warqiraymen, biraq manga adalet kelmeydu.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 U yolumni méni ötüwalmisun dep chit bilen tosup qoydi, Qedemlirimge qarangghuluq saldi.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 U mendin shan-sheripimni mehrum qildi, Béshimdin tajni tartiwaldi.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 U manga her tereptin buzghunchiliq qiliwatidu, men tügeshtim; Ümidimni U derexni yulghandek yuluwaldi.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Ghezipini manga qaritip qozghidi, Méni Öz düshmenliridin hésablidi.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Uning qoshunliri sep tüzüp atlandi, Pelempeylirini yasap manga hujum qildi, Ular chédirimni qorshawgha élip bargah tikiwaldi.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 U qérindashlirimni mendin néri qildi, Tonushlirimning méhrini mendin üzdi.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Tughqanlirim mendin yatliship ketti, Dost-buraderlirim méni unutti.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Öyümde turghan musapirlar, hetta dédeklirimmu méni yat adem dep hésablaydu; Ularning neziride men musapir bolup qaldim.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Men chakirimni chaqirsam, u manga jawab bermeydu; Shunga men uninggha aghzim bilen yélinishim kérek.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Tiniqimdin ayalimning qusqusi kélidu, Aka-ukilirim sésiqliqimdin bizar.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Hetta kichik balilar méni kemsitidu; Ornumdin turmaqchi bolsam, ular méni haqaretleydu.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Méning sirdash dostlirimning hemmisi mendin nepretlinidu, Men söygenler mendin yüz öridi.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Et-térilirim ustixanlirimgha chapliship turidu, Jénim qil üstide qaldi.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 Ah, dostlirim, manga ichinglar aghrisun, ichinglar aghrisun! Chünki Tengrining qoli manga kélip tegdi.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Siler némishqa Tengridek manga ziyankeshlik qilisiler? Siler némishqa etlirimge shunche toymaysiler!
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 Ah, méning sözlirim yézilsidi! Ular bir yazmigha pütüklük bolghan bolatti!
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 Ular tömür qelem bilen qoghushun ichige yézilsidi! Ebedil’ebed tash üstige oyup pütülgen bolatti!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Biraq men shuni bilimenki, özümning Hemjemet-Qutquzghuchim hayattur, U axiret künide yer yüzide turup turidu!
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Hem méning bu tére-etlirim buzulghandin kéyin, Men yenila ténimde turup Tengrini körimen!
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 Uni özümla eyni halda körimen, Bashqa ademning emes, belki özümning közi bilen qaraymen; Ah, qelbim buninggha shunche intizardur!
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 Eger siler: «Ishning yiltizi uningdidur, Uni qandaq qilip qistap qoghliwételeymiz?!» — désenglar,
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 Emdi özünglar qilichtin qorqqininglar tüzük! Chünki [Xudaning] ghezipi qilich jazasini élip kélidu, Shuning bilen siler [Xudaning] sotining quruq gep emeslikini bilisiler».
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
