Ayup 17
1 Méning rohim sunuq, Künlirim tügey deydu, Görler méni kütmekte.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Etrapimda aldamchi mazaq qilghuchilar bar emesmu? Közümning ularning échitquluqigha tikilip turushtin bashqa amali yoqtur.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Ah, jénim üchün Özüng xalighan kapaletni élip Özüngning aldida manga borun bolghaysen; Sendin bashqa kim méni qollap borun bolsun?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Chünki Sen [dostlirimning] könglini yoruqluqtin qaldurghansen; Shunga Sen ularni ghelibidinmu mehrum qilisen!
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Gheniymet alay dep dostlirigha peshwa atqan kishining bolsa, Hetta balilirining közlirimu kor bolidu.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 U méni el-yurtlarning aldida söz-chöchekke qoydi; Men kishiler yüzümge tüküridighan adem bolup qaldim.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Derd-elemdin közüm torliship ketti, Barliq ezalirim kölenggidek bolup qaldi.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Bu ishlarni körüp duruslar heyranuhes bolidu; Bigunahlar iplaslargha qarshi turushqa qozghilidu.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Biraq heqqaniy adem öz yolida ching turidu, Qoli pak yüridighan ademning küchi toxtawsiz ulghiyidu.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Emdi qéni, hemminglar, yene kélinglar; Aranglardin birmu dana adem tapalmaymen.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Künlirim axirlishay dep qaptu, Muddialirim, könglümdiki intizarlar üzüldi.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Bu ademler kéchini kündüzge aylandurmaqchi; Ular qarangghuluqqa qarap: «Nur yéqinlishiwatidu» déyishiwatidu.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 «Chirip kétishni: «Sen méning atam!», Qurtlarni: «Apa! Acha!» dep chaqirimen!
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Undaqta ümidim nede? Shundaq, ümidimni kim körelisun?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
