< Псалми 50 >
En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
2 Із Сіону, корони краси́, Бог явився в промі́нні!
Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
3 Прихо́дить наш Бог, — і не буде мовчати: палю́чий огонь перед Ним, а круг Нього все бу́риться сильно!
Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
4 Він покличе згори́ небеса́, і землю — наро́д Свій судити:
Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
5 „Позбирайте для Мене побожних Моїх, що над жертвою склали заповіта зо Мною“.
»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
6 І небеса́ звістять правду Його, що Бог — Він суддя. (Се́ла)
Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
7 „Слухай же ти, Мій наро́де, бо буду ось Я говорити, Ізра́їлеві, і буду сві́дчить на тебе: Бог, Бог твій Я!
Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
8 Я бу́ду карта́ти тебе не за жертви твої, — бо все передо Мною твої цілопа́лення,
Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 не візьму́ Я бичка з твого дому, ні козлів із коша́р твоїх,
Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
10 бо належить Мені вся лісна́ звірина́ та худоба із тисячі гір,
ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
11 Я знаю все пта́ство гірське́, і звір польови́й при Мені!
jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
12 Якби був Я голодний, тобі б не сказав, — бо Моя вся вселе́нна й усе, що на ній!
Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
13 Чи Я м'ясо бичкі́в спожива́ю, і чи п'ю кров козлів?
Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
14 Принось Богові в жертву подя́ку, і виконуй свої обітниці Всеви́шньому,
Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
15 і до Мене поклич в день недолі, — Я тебе порятую, ти ж просла́виш Мене!“
Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
16 А до грішника Бог промовляє: „Чого́ про устави Мої розповідаєш, і чого́ заповіта Мого на уста́х своїх но́сиш?
Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
17 Ти ж науку знена́видів, і поза себе слова́ Мої ви́кинув.
du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
18 Як ти злодія бачив, то бі́гав із ним, і з перелюбниками накладав.
Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
19 Свої уста пускаєш на зло, і язик твій ома́ну плете́.
Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
20 Ти сидиш, проти брата свого нагово́рюєш, поголо́ски пускаєш про сина своєї матері.
Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
21 Оце ти робив, Я ж мовчав, і ти ду́мав, що Я такий са́мий, як ти. Тому буду картати тебе, і ви́ложу все перед очі твої!
Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
22 Зрозумійте ж це ви, що забуваєте Бога, щоб Я не схопи́в, — бо не буде кому рятува́ти!
I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
23 Хто жертву подяки прино́сить, той шанує Мене; а хто на дорогу Свою уважа́є, Боже спасі́ння йому покажу́!“
den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»