Псалми 49
1 Для дириґента хору. Синів Коре́євих. Псалом. Слухайте це, всі наро́ди, візьміть до ушей, усі ме́шканці все́світу,
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 і лю́дські сини й сини му́жів, ра́зом багатий та вбогий,
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 — мої уста казатимуть мудрість, думка ж се́рця мого — розумність,
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 нахилю́ своє ухо до при́казки, розв'яжу́ свою за́гадку лі́рою!
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Чому маю боятись у день лихолі́ття, як стане круг мене неправда моїх ошука́нців,
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 які на бага́тство своє покладають надію, і своїми доста́тками хва́ляться?
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 Але жодна люди́на не ви́купить брата, не дасть його ви́купу Богові, —
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 бо ви́куп їхніх душ дорогий, і не перестане навіки, —
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 щоб міг він ще жити навіки й не бачити гро́бу!
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 Та люди побачать, що мудрі вмирають так само, як гинуть невіглас та не́ук, і лиша́ють для інших багатство своє.
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Вони ду́мають, ніби доми́ їхні навіки, місця́ їхнього заме́шкання — з роду до роду, імена́ми своїми звуть землі,
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 та не зостається в пошані люди́на, — подібна худобі, що гине!
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 Така їхня дорога — глупо́та для них, та за ними йдуть ті, хто кохає їхню думку. (Се́ла)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Вони зі́йдуть в шеол, — і смерть їх пасе, немов вівці, а праведники запанують над ними від ра́ння; подоба їхня знищиться, шео́л буде мешканням для них. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Не лякайся, коли багатіє люди́на, коли збі́льшується слава дому її, —
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 бо, вмираючи, не забере вона всьо́го, її слава не пі́де за нею!
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 Хоч вона свою душу за життя свого хва́лить, і славлять тебе, як для себе ти чиниш добро, —
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 вона при́йде до роду батьків своїх, що світла вони не побачать навіки!
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Люди́на в пошані, але нерозумна, — подібна худобі, що гине!
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
