< Псалми 38 >

1 Псалом Давидів. На па́м'ятку. Господи, не карай мене в гніві Своїм, і не завдава́й мені кари в Своїм пересе́рді,
En psalm av David; till åminnelse.
2 бо проши́ли мене Твої стріли, і рука Твоя тяжко спусти́лась на мене,
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Від гніву Твого нема ці́лого місця на тілі моїм, немає споко́ю в костя́х моїх через мій гріх,
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 бо провини мої переросли́ мою го́лову, як великий тяга́р, вони тяжчі над сили мої,
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 смердять та гниють мої рани з глупо́ти моєї.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Ско́рчений я, і над міру похи́лений, цілий день я тиняюсь сумни́й,
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 бо нутро́ моє повне запа́лення, і в тілі моїм нема ці́лого місця.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Обезси́лений я й перемучений тяжко, рида́ю від сто́гону серця свого.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Господи, всі бажа́ння мої — перед Тобою, зідха́ння ж моє не сховалось від Тебе.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Сильно тріпо́четься серце моє, опустила мене моя сила, навіть ясність оче́й моїх — і вона не зо мною.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Дру́зі мої й мої при́ятелі поставали здаля́ від моєї біди, а ближні мої поставали опо́даль.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Тене́та розставили ті, хто чатує на душу мою, а ті, хто бажає нещастя мені, говорять прокля́ття, і ввесь день вимишляють зрадли́ве!
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 А я, мов глухий, вже не чую, і мов той німий, який уст своїх не відкриває.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 I я став, мов люди́на, що нічо́го не чує і в у́стах своїх оправда́ння не має,
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 бо на Тебе наді́юся я, Господи, Ти відповіси́, Господи, Боже мій!
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Бо сказав я: „Нехай не поті́шаться з мене, нехай не несуться вони понад мене, коли послизне́ться нога моя!“
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Бо я до упадку готовий, і передо мною постійно недуга моя,
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 бо провину свою визнаю́, журюся гріхом своїм я!
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 А мої вороги проживають, міцні́ють, і без причини помно́жилися мої не́други.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Ті ж, хто відплачує злом за добро, обчо́рнюють мене, бо женусь за добром.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Не покинь мене, Господи, Боже мій, не віддаляйся від мене,
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 поспіши мені на допомогу, Господи, — Ти спасі́ння моє!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

< Псалми 38 >