< Псалми 37 >
Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.
2 бо вони, як трава, будуть скоро поко́шені, і мов та зелена били́на — пов'я́нуть!
Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
3 Надійся на Господа й добре чини, землю заме́шкуй та правди дотримуй!
Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
4 Хай Господь буде розкіш твоя, — і Він спо́внить тобі твого серця бажа́ння!
och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
5 На Господа здай доро́гу свою, і на Нього надію клади, і Він зробить,
Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.
6 і Він ви́провадить, немов світло, твою справедливість, а правду твою — немов пі́вдень.
Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
7 Жди Господа мо́вчки й на Нього наді́йся, не розпалюйся гнівом на того, хто щасливою чинить дорогу свою, на люди́ну, що виконує за́думи злі.
Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
8 Повстри́майсь від гніву й покинь пересе́рдя, не розпа́люйся лютістю, щоб чини́ти лиш зло,
Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.
9 бо ви́тяті будуть злочинці, а ті, хто вповає на Господа — землю вспадку́ють!
Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
10 А ще тро́хи — й не буде безбожного, і будеш дивитись на місце його — і не буде його,
Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.
11 а покірні вспадку́ють землю, — і зарозкошу́ють ми́ром великим!
Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.
12 Лихе замишляє безбожний на праведного, і скрего́че на нього своїми зубами,
Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;
13 та Господь посміється із нього, — бачить бо Він, що набли́жується його день!
men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.
14 Безбожні меча добува́ють та лука свого натягають, щоб звали́ти нужде́нного й бідного, щоб порізати людей простої дороги, —
De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.
15 та вві́йде їхній меч до їхнього власного серця, і пола́мані будуть їхні лу́ки!
Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.
16 Краще мале справедливого, ніж велике багатство безбожних, і то багатьох,
Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.
17 бо зла́мані будуть раме́на безбожних, а справедливих Господь підпира́є!
Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
18 Знає Господь дні неви́нних, а їхня спадщина пробуде навіки,
HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.
19 за лихолі́ття не будуть вони посоро́млені, і за днів голоду ситими бу́дуть.
De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.
20 Бо загинуть безбожні, і Господні вороги, як овечий той лій, зани́кнуть, у димі заникнуть вони!
Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
21 Позичає безбожний — і не віддає, а праведний милість висві́дчує та роздає,
Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 бо благословенні від Нього вспадку́ють землю, а прокля́ті від Нього — пони́щені будуть!
Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.
23 Від Господа кроки люди́ни побожної ставляться міцно, і Він любить дорогу її;
Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
24 коли ж упаде́, то не буде поки́нена, бо руку її підпирає Госпо́дь.
Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.
25 Я був молодий і поста́рівся, та не бачив я праведного, щоб опу́щений був, ні нащадків його, щоб хліба просили.
Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
26 Кожен день виявляє він милість та позичає, і над пото́мством його благословення.
Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
27 Ухиляйся від злого та добре чини, та й навіки живи!
Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.
28 Бо любить Господь справедливість, і Він богобі́йних Своїх не покине, — вони будуть навіки бере́жені, а насіння безбожних загине!
Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
29 Успадку́ють праведні землю, і повік будуть жити на ній.
De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.
30 Уста праведного кажуть мудрість, язик же його промовляє про право,
Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
31 Закон Бога його — в його серці, кроки його не спіткну́ться.
Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.
32 А безбожний чату́є на праведного, і пильнує забити його́,
Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,
33 та Господь не зоставить його в руках того, і несправедливим не вчи́нить його, коли буде судити його.
men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.
34 Надійся на Господа, та держися дороги Його, — і піднесе Він тебе, щоб успадкува́ти землю, ти бачитимеш, як пони́жені будуть безбожні.
Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
35 Я бачив безбожного, що збуджував по́страх, що розкорени́вся, немов саморосле зелене те дерево,
Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.
36 та він промину́в, — й ось немає його, і шукав я його, — й не знайшов!
Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
37 Бережи непови́нного та дивися на праведного, бо люди́ні споко́ю належить майбу́тність,
Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.
38 переступники ж ра́зом понищені будуть, — майбутність безбожних загине!
Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.
39 А спасі́ння праведних — від Господа, Він їхня тверди́ня за ча́с лихолі́ття,
Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.
40 і Господь їм поможе та їх порятує, ви́зволить їх від безбожних і їх збереже, — бо вдавались до Нього вони!
HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.