Приповісті 9
1 Мудрість свій дім збудувала, сім стовпі́в своїх ви́тесала.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Зарізала те, що було на зарі́з, змішала вино своє, і трапе́зу свою пригото́вила.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Дівчат своїх вислала, і кличе вона на висо́тах міськи́х:
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 „Хто бідний на розум, хай при́йде сюди, “а хто нерозумний, говорить йому:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 „Ходіть, споживайте із хліба мого́, та пийте з вина, що його́ я змішала!
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Покиньте глупо́ту — і будете жити, і ходіте дорогою розуму!“
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Хто карта́є насмішника, той собі га́ньбу бере, хто ж безбожникові виговорює, сором собі набуває.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Не доріка́й пересмі́шникові, щоб тебе не знена́видів він, ви́картай мудрого — й він покохає тебе.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Дай мудрому — й він помудріє іще, навчи праведного — і прибі́льшить він мудрости!
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Страх Госпо́дній — початок премудрости, а пізна́ння Святого — це розум, —
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 бо мною помно́жаться дні твої, і додаду́ть тобі ро́ків життя.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Якщо ти змудрів — то для себе змудрів, а як станеш насмі́шником, сам понесе́ш!
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 Жінка безглу́зда крикли́ва, нерозумна, і нічого не знає!
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Сідає вона на сидінні при вході до дому свого́, на висо́костях міста,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 щоб кликати тих, хто дорогою йде, хто путтю своєю просту́є:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 „Хто бідний на розум, хай при́йде сюди, “а хто нерозумний, то каже йому́:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 „Вода кра́дена — солодка, і приє́мний прихо́ваний хліб“.
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
