< Приповісті 30 >
1 Слова́ Агу́ра, Яке́євого сина, массе́янина: „Слово мужчи́ни: Трудився я, Боже, трудився я, Боже, — і змучився я!
Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
2 Бо ду́маю, що немудріший за кожного я, і не маю я лю́дського розуму,
Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
3 і не навчився я мудрости, і не знаю пізна́ння святих....
vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
4 Хто на небо ввійшов — і зійшов? Хто у жме́ні Свої зібрав вітер? Хто воду в одежу зв'язав? Хто поставив усі кі́нці землі? Яке Йме́ння Його, і яке Йме́ння Сина Його, коли знаєш?
Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
5 Кожне Боже слово очи́щене, щит Він для тих, хто в Нім пристановище має.
Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
6 До слів Його не додавай, щоб тебе не скартав Він, і щоб неправдомо́вцем не став ти.
Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
7 Двох речей я від Тебе просив, — не відмов мені, поки помру́:
Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
8 віддали́ Ти від мене марно́ту та слово брехли́ве, убо́зтва й багатства мені не давай! Годуй мене хлібом, для ме́не призна́ченим,
Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
9 щоб я не переси́тився та й не відрікся, і не сказав: „Хто Госпо́дь?“і щоб я не збіднів і не крав, і не знева́жив Ім'я́ мого Бога.
Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
10 Раба не обмовля́й перед паном його, щоб тебе не прокляв він, і ти винуватим не став.
Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
11 Оце поколі́ння, що батька свого проклинає, і не́ньки своєї не благословляє,
Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
12 покоління, що чисте в оча́х своїх, та від бруду свого не обмите,
ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
13 покоління, — які го́рдісні очі його, а пові́ки його як підне́слися!
ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
14 Покоління, що в нього мечі — його зуби, а гострі ножі — його ще́лепи, щоб поже́рти убогих із кра́ю й нужде́нних з землі!
ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
15 Дві дочки́ в кровоже́рця: „Дай, дай!“Оці три не наси́тяться, чотири не скажуть „до́сить":
Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
16 шео́л та утро́ба неплідна, водою земля не наси́титься, і не скаже „до́сить“огонь! (Sheol )
dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol )
17 Око, що з батька сміється й пого́рджує по́слухом матері, — нехай ви́дзьобають його кру́ки пото́чні, і нехай орленя́та його пожеру́ть!
Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
18 Три речі оці дивови́жні для мене, і чотири, яких я не знаю:
Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
19 дорога орли́на в повітрі, дорога змії́на на скелі, корабельна дорога в сере́дині моря, і дорога мужчи́ни при дівчині!.
örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
20 Така ось дорога блудли́вої жінки: наїлась та витерла уста свої й повіла́: „Не вчинила я злого!“
Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
21 Трясе́ться земля під трьома, і під чотирма́, яких зне́сти не може вона:
Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
22 під рабом, коли він зацарю́є, і під нерозумним, як хліба наїсться,
under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
23 під розпу́стницею, коли взята за жінку, і неві́льницею, коли вижене пані свою́!.
under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
24 Оці ось чотири малі на землі, та вони ве́льми мудрі:
Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
25 мура́шки, — не сильний наро́д, та пожи́ву свою загото́влюють літом;
myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
26 борсуки́, — люд не сильний, та в скелі свій дім вони ставлять;
klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
27 немає царя в сарани́, — але вся вона в стро́ї бойо́вім вихо́дить;
gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
28 паву́к тільки ла́пками пнеться, та він і в пала́тах царськи́х!
gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
29 Добре ступають ці троє, і добре хо́дять чотири:
Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
30 лев, найсильніший поміж звірино́ю, який не вступа́ється ні перед ким,
lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
31 осі́дланий кінь, і козел, та той цар, що з ним ві́йсько!
en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
32 Якщо ти допусти́вся глупо́ти пихою, й якщо заміря́єш лихе, — то руку на уста!
Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
33 Бо збива́ння молока дає масло, і дає кров вдар по носі, тиск же на гнів дає сварку“.
Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.