< Приповісті 27 >

1 Не вихва́люйся за́втрашнім днем, бо не знаєш, що день той поро́дить.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Нехай інший тебе вихваля́є, а не уста твої, чужий, а не губи твої.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Камі́ння — тяга́р, і пісок — важка річ, та гнів нерозумного тяжчий від них від обох.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Лютість — жорстокість, а гнів — то зато́плення, та хто перед заздрістю всто́їть?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Ліпше відкрите карта́ння, ніж таємна любов.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Побої коханого вірність показують, а в нена́висника поцілу́нки числе́нні.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Сита душа топче й мед щільнико́вий, а голодній душі все гірке́ — то солодке.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Як птах, що гніздо́ своє кинув, так і люди́на, що з місця свого мандру́є.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Олива й кадило поті́шують серце, і солодкий нам друг за душевну пораду.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Друга свого й друга батька свого не кидай, а в дім брата свого не прихо́дь в день нещастя свого́, — ліпший сусіда близьки́й за далекого брата!
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Будь мудрий, мій сину, й потіш моє серце, і я матиму що відповісти́, як мені докоря́тиме хто.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Мудрий бачить лихе — і ховається, а безумні йдуть — і караються.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Візьми його одіж, бо він поручивсь за чужого, і за чужи́нку заста́ву візьми.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Хто сильним голосом благословляє із ра́ннього ранку свого товариша, — за прокля́ття залічується це йому.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Ри́нва, постійно теку́ча слотли́вого дня та жінка сварли́ва — одна́кове:
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 хто хоче сховати її — той вітра ховає, чи оливу паху́чу правиці своєї, що видасть себе.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Як гострить залізо залізо, так гострить люди́на лице свого друга.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Сторож фіґо́вниці пло́ди її споживає, а хто пана свого стереже, той шанований.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Як лице до лиця у воді, так серце люди́ни до серця люди́ни.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 Шео́л й Аваддо́н не наси́тяться, — не наси́тяться й очі люди́ни. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Що для срі́бла топи́льна посу́дина, і го́рно — для золота, те для людини уста́, які хвалять її.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Хоч нерозумного будеш товкти́ товкаче́м поміж зе́рнами в сту́пі, — не віді́йде від нього глупо́та його!
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 До́бре знай вигляд своєї отари, поклади своє серце на че́реди,
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 бо багатство твоє не навіки, і чи корона твоя з роду в рід?
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 Появилася зе́лень, і трава показалась, і збирається сіно із гір, —
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 будуть ві́вці тобі на вбрання́, і козли́ — ціна поля,
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 і молока твоїх кіз буде до́сить на ї́жу тобі, на їду́ твого дому, і на життя для служни́ць твоїх.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

< Приповісті 27 >