Приповісті 18
1 Примхли́вий шукає сваволі, стає проти всього розумного.
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Нерозумний не хоче навчатися, а тільки свій ум показати.
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 З прихо́дом безбожного й га́ньба приходить, а з легкова́женням — сором.
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Слова́ уст люди́ни — глибока вода, джерело премудрости — бризкотли́вий поті́к.
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 Не добре вважа́ти на обличчя безбожного, щоб праведного повалити на суді.
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Уста́ нерозумного тя́гнуть до сварки, а слова́ його кличуть бійки́.
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 Язик нерозумного — загибіль для нього, а уста його — то тене́та на душу його.
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Слова обмо́вника — мов ті присма́ки, і вони сходять у нутро утро́би.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Теж недбалий у праці своїй — то брат марнотра́тнику.
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 Господнє Ім'я́ — сильна башта: до неї втече справедливий і буде безпечний.
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 Маєток багатому — місто тверди́нне його, і немов міцний мур ув уяві його.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Перед загибіллю серце люди́ни висо́ко несеться, перед славою ж — скромність.
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Хто відповідає на слово, ще поки почув, — то глупо́та та сором йому!
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Дух дійсного мужа вино́сить терпі́ння своє, а духа приби́того хто піднесе́?
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Серце розумне знання́ набуває, і вухо премудрих шукає знання́.
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Дару́нок люди́ни виводить із у́тиску, і провадить її до великих людей.
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Перший у сварці своїй уважає себе справедливим, але при́йде противник його та й дослі́дить його.
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Жереб перериває сварки́, та відділює сильних один від одно́го.
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Розлючений брат протиставиться більше за місто тверди́нне, а сварки́, — немов за́суви за́мку.
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Із плоду уст люди́ни наси́чується її шлунок, вона наси́чується плодом уст своїх.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Смерть та життя — у владі язика, хто ж кохає його, його плід поїдає.
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Хто жінку чесно́тну знайшов, знайшов той добро́, і милість отримав від Господа.
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Убогий говорить блага́льно, багатий же відповідає зухва́ло.
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Є товариші на розбиття́, та є й при́ятель, більше від брата прив'я́заний.
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
