Приповісті 16
1 Заміри серця належать люди́ні, та від Господа — відповідь язика.
En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Всі дороги люди́ни чисті в очах її, та зважує душі Господь.
Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Поклади свої чи́ни на Господа, і будуть поста́влені міцно думки́ твої.
Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 Все Господь учинив ради ці́лей Своїх, — і безбожного на днину зла.
HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 Оги́да для Господа всякий бундю́чний, — ручу́ся: не буде такий без вини!
En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Провина вику́плюється через милість та правду, і страх Господній відво́дить від злого.
Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Як дороги люди́ни Господь уподо́бає, то й її ворогів Він зами́рює з нею.
Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Ліпше мале справедливе, аніж великі прибу́тки з безпра́в'я.
Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Розум люди́ни обдумує путь її, але кроки її наставля́є Госпо́дь.
Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Виріша́льне слово в царя на губа́х, тому в су́ді уста́ його не спроневі́ряться.
Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Вага й ша́льки правдиві — від Господа, все каміння ваго́ве в торби́нці — то ді́ло Його.
Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 Чинити безбожне — оги́да царям, бо трон змі́цнюється справедливістю.
En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Уподо́ба царя́м — губи пра́ведности, і він любить того, хто правдиве говорить.
Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Гнів царя — вісник смерти, та мудра люди́на злагі́днить його́.
Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 У світлі царсько́го обличчя — життя, а його уподо́ба — мов хмара доще́ва весною.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Набува́ння премудрости — як же це ліпше від золота, набува́ння ж розуму — добірні́ше від срі́бла!
Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 Путь справедливих — ухиля́тись від зла; хто дорогу свою береже, той душу свою охоро́нює.
De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Перед загибіллю гордість буває, а перед упа́дком — бундю́чність.
Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Ліпше бути покі́рливим із ла́гідними, ніж здо́бич ділити з бундю́чними.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Хто вважає на слово, той зна́йде добро, хто ж надію складає на Господа — буде блаженний.
Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Мудросердого кличуть „розумний“, а со́лодощ уст прибавляє науки.
Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 Розум — джерело життя власнико́ві його, а карта́ння безумних — глупо́та.
En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Серце мудрого чинить розумними уста його, і на уста його прибавляє навча́ння.
Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Приємні слова́ — щільнико́вий то мед, солодкий душі й лік на кості.
Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Буває, дорога люди́ні здається просто́ю, та кінець її — стежка до смерти.
Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Люди́на трудя́ща працює для себе, бо до того примушує рот її.
Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Нікчемна люди́на копає лихе, а на у́стах її — як палю́чий огонь.
Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 Лукава людина сварки́ розсіває, а обмо́вник розді́лює дру́зів.
En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Насильник підмо́влює друга свого, і провадить його по недобрій дорозі.
Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Хто прижму́рює очі свої, той круті́йства виду́мує, хто губами знаки подає, той виконує зло.
Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 Сиви́зна — то пишна корона, знахо́дять її на дорозі праведности.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Ліпший від силача́, хто не скорий до гніву, хто ж панує над собою самим, ліпший від завойо́вника міста.
Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 За пазуху жереб вкладається, та ввесь його ви́рок — від Господа.
Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
