< Приповісті 16 >
1 Заміри серця належать люди́ні, та від Господа — відповідь язика.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Всі дороги люди́ни чисті в очах її, та зважує душі Господь.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Поклади свої чи́ни на Господа, і будуть поста́влені міцно думки́ твої.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Все Господь учинив ради ці́лей Своїх, — і безбожного на днину зла.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Оги́да для Господа всякий бундю́чний, — ручу́ся: не буде такий без вини!
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Провина вику́плюється через милість та правду, і страх Господній відво́дить від злого.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Як дороги люди́ни Господь уподо́бає, то й її ворогів Він зами́рює з нею.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Ліпше мале справедливе, аніж великі прибу́тки з безпра́в'я.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Розум люди́ни обдумує путь її, але кроки її наставля́є Госпо́дь.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Виріша́льне слово в царя на губа́х, тому в су́ді уста́ його не спроневі́ряться.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Вага й ша́льки правдиві — від Господа, все каміння ваго́ве в торби́нці — то ді́ло Його.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Чинити безбожне — оги́да царям, бо трон змі́цнюється справедливістю.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Уподо́ба царя́м — губи пра́ведности, і він любить того, хто правдиве говорить.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Гнів царя — вісник смерти, та мудра люди́на злагі́днить його́.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 У світлі царсько́го обличчя — життя, а його уподо́ба — мов хмара доще́ва весною.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Набува́ння премудрости — як же це ліпше від золота, набува́ння ж розуму — добірні́ше від срі́бла!
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 Путь справедливих — ухиля́тись від зла; хто дорогу свою береже, той душу свою охоро́нює.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Перед загибіллю гордість буває, а перед упа́дком — бундю́чність.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Ліпше бути покі́рливим із ла́гідними, ніж здо́бич ділити з бундю́чними.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Хто вважає на слово, той зна́йде добро, хто ж надію складає на Господа — буде блаженний.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Мудросердого кличуть „розумний“, а со́лодощ уст прибавляє науки.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Розум — джерело життя власнико́ві його, а карта́ння безумних — глупо́та.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Серце мудрого чинить розумними уста його, і на уста його прибавляє навча́ння.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Приємні слова́ — щільнико́вий то мед, солодкий душі й лік на кості.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Буває, дорога люди́ні здається просто́ю, та кінець її — стежка до смерти.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Люди́на трудя́ща працює для себе, бо до того примушує рот її.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Нікчемна люди́на копає лихе, а на у́стах її — як палю́чий огонь.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Лукава людина сварки́ розсіває, а обмо́вник розді́лює дру́зів.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Насильник підмо́влює друга свого, і провадить його по недобрій дорозі.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Хто прижму́рює очі свої, той круті́йства виду́мує, хто губами знаки подає, той виконує зло.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Сиви́зна — то пишна корона, знахо́дять її на дорозі праведности.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Ліпший від силача́, хто не скорий до гніву, хто ж панує над собою самим, ліпший від завойо́вника міста.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 За пазуху жереб вкладається, та ввесь його ви́рок — від Господа.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.