Ісая 32
1 Тож за праведністю царюва́тиме цар, а князі володі́тимуть за правосу́ддям.
En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
2 І станеться кожен, як за́хист від вітру, і немов та заслона від зли́ви, як пото́ки води на пустині, як тінь скелі тяжко́ї на спраглій землі.
Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
3 І не будуть заплю́щені очі видю́щих, і слухатимуть ву́ха тих, які слухають!
Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
4 І знання́ розумітиме серце нерозва́жних, а язик недорі́куватих поспішить говорити вира́зно.
Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
5 Не будуть вже кликати достойним глупця́, а на обма́нця не скажуть шляхе́тний,
Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
6 бо глупо́ту говорить безумний, а серце його беззаконня вчиняє, щоб робити лукавство, та щоб говорити до Господа слово облу́дне, щоб душу голодного ви́порожнити й напо́ю позбавити спра́глого!
Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
7 А лукавий — лихі його чини: він лихе замишляє, щоб ни́щити скро́мних словами брехли́вими, як убогий говорить про право,
Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8 а шляхе́тний міркує шляхе́тне, і стоїть при шляхе́тному.
Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
9 Устаньте, безжу́рні жінки́, почуйте мій голос, дочки безтурботні, послухайте сло́ва мого!
I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
10 Днів багато на рік ви, безтурботні, тремті́тимете, бо збір винограду скінчи́вся, а згрома́дження пло́ду не при́йде!
När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
11 Тремтіть, ви безжу́рні, дрижіть, безтурбо́тні, роздягніться, себе обнажі́ть, опережі́ться по сте́гнах!
Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
12 За прина́дні поля́ будуть битися в груди, за виноградник урожайний.
Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13 На землі́ цій наро́ду мого зійде те́рен й будя́ччя, по всіх домах радости спалени́на, на місті веселому.
över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14 Бо па́лац опу́щений буде, міський го́мін замо́вкне, О́фел та ба́шта навік стануть я́мами, радістю диких ослів, пасови́ськом чері́д,
Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
15 аж Дух з височини́ проллє́ться на нас, а пустиня в садо́к обе́рнеться, а садок порахо́ваний буде за ліс!
detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16 Тоді пробува́тиме право в пустині, на ниві ж родючій сидітиме правда.
då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 І буде роботою істини — мир, а працею правди — спокійність й безпе́ка навіки.
Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
18 І осяде наро́д мій у мешка́нні спокі́йнім, і в безпечних місця́х, і в спокійних місцях відпочи́нку.
Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19 І буде па́дати град на пова́лений ліс, і зни́зиться місто в долину.
Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20 Блаженні ви, сівачі понад всякими во́дами, що відпуска́єте ногу воло́ві й ослові на волю!
Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
