< Ісая 22 >

1 Пророцтво про долину Видіння. Що це сталось тобі, що ти висипав увесь на дахи́?
Detta är tungen öfver synedalen: Hvad är eder, att I så alle löpen på taken?
2 Місто спо́внене га́ласом, місто гучне́, місто веселе! Побиті твої — не побиті мече́м, і не повмирали в війні.
Du vast full med gny, en stad full med folk, en glad stad; dine slagne äro icke med svärd slagne, och icke döde blefne i strid;
3 Усі ра́зом утекли твої проводирі́, без ви́стрілу луку пов'я́зані; усі, хто з тобою знайшовся, пов'я́зані ра́зом, — хоч вони повтікали дале́ко.
Utan alle dine höfvitsmän äro tillika bortvekne för båga, och fångne; alle de, Som man uti dig funnit hafver, äro fångne, och långt bortflydde.
4 Тому́ я сказав: Відверніться від мене, я гі́рко запла́чу! Не силуйтеся потішати мене, що наро́ду мого дочка́ поруйно́вана, —
Derföre säger jag: Går ifrå mig, låter mig bitterliga gråta; farer icke efter att hugsvala mig öfver mins folks dotters förstöring.
5 бо це день збенте́ження, і стопта́ння, і за́колоту, день Господа, Бога Саваота, у долині Виді́ння, день розва́лення муру та зо́йку на го́рах!
Ty det är en bullers, förtryckelses och bekymmers dag af Herranom Zebaoth, i synedalenom, för murarnas undergrafnings skull, och för ropets skull på berget.
6 А Елам узяв сагайдака́, у поході мужів з верхівця́ми, Кір же витяг щита́.
Ty Elam drager med koger, vagnar, folk och resenärar, och Kir glimmar af sköldar.
7 І сталось, найкращі долини твої понапо́внювались колесни́цями, а при брамі їздці́ понаставлені.
Och skall ske, att dina utkorade dalar skola med vagnar fulle varda, och resenärer skola lägga sig för portarna.
8 І відкрив він засло́ну із Юди, і ти поглянув того дня на збро́ю дому лісу.
Då skall Juda förlåt öppnad varda, att man skall kunna se, på den tiden, tygen uti skogshuset.
9 І побачили в Місті Давидовім щі́лини, що багато їх стало, і зібрали води з ставу до́лішнього;
Och I skolen se refvorna många vara på Davids stad, och skolen församla vatten uti dem nedra dammenom.
10 і порахува́ли доми в Єрусалимі, і порозбивали доми́ ті на змі́цнення муру;
I skolen ock räkna, husen i Jerusalem, ja, I skolen afbryta husen, till att befästa murarna.
11 і зробили ви між двома му́рами збір для старого ставка́, але ви не дивились на Того, Хто́ це зробив, Хто це віддавна створив, ви не бачили.
Och I skolen göra ena vattugraf, emellan båda murarna af den gamla dammens vatten; likväl sen I icke uppå den som detta gör, och skåden icke på den som sådant beställt hafver fjerranefter.
12 І Господь, Бог Саваот того дня був покликав на плач, і на голосі́ння, і на обстрига́ння воло́сся, і щоб опереза́тись вере́тою.
Derföre skall Herren, Herren Zebaoth på den tiden låta utropa, att man skall gråta och jämra sig, och kulla sig, och draga säck uppå;
13 Та ось радість і втіха: забивають худобу велику та ріжуть худобу дрібну́, їдять мясо й вино попива́ють, викрикуючи: „Будем їсти та пити, бо взавтра помре́м!
Ändock nu, si; intet annat är än glädje, slagta oxar, dräpa får, äta kött, dricka vin, och säga: Låt oss äta och dricka, vi måste dock i morgon dö.
14 І відкрив Господь Саваот в мої уші: Напевно не про́ститься вам беззако́нство оце, аж поки ви не помрете́, промовив Господь, Бог Саваот.
Detta är för Herrans Zebaoths öron uppenbart. Hvad gäller, om eder denna missgerningen förlåtas skall, tilldess I dön, säger Herren, Herren Zebaoth.
15 Так промовив Господь, Бог Саваот: Іди, увійди до того управи́теля, до Шевни, що над домом, та й скажеш:
Så säger Herren, Herren Zebaoth: Gack in till räntomästaren Sebna, hofmästaren, och säg till honom:
16 „Що́ ти тут маєш, і хто́ тут у тебе, що гро́ба для себе тут ви́довбав?“Ти ви́рубав на висоті́ свого гро́ба, ти ви́довбав в скелі оселю собі,
Hvad hafver du här? Hvem hörer du till? att du låter dig hugga en graf, såsom den der låter sig hugga en graf i höjdene, och såsom den der låter sig göra en boning i bergklippone?
17 та Господь тебе з силою ви́кине, ли́царю, і хапа́ючи, схо́пить тебе,
Si, Herren skall förkasta dig, såsom en stark man någon bortkastar, och nederkrafsa dig;
18 звива́ючи, зви́не тебе на клубо́к, і кине, як ку́лю, у землю просто́ру, і там ти помре́ш, і пі́дуть туди й вози славні твої, о га́ньбо ти дому свого госпо́даря!
Och skall omdrifva dig, såsom ett klot på vida mark; der skall du dö, der skola dina kosteliga vagnar blifva med dins herras hus försmädelse.
19 І попхну́ тебе з стану твого́, і скину тебе з того місця, на яко́му стоїш.
Och jag skall störta dig ifrå ditt stånd, och sätta dig af ditt ämbete.
20 І станеться в день той, і покли́чу Свого раба Еліякима, сина Хілкійїного,
Och på den tiden vill jag kalla min tjenare Eliakim, Hilkia son;
21 і на нього хіто́на твого́ одягну́, і підпережу́ Я його твоїм по́ясом, панува́ння твоє дам у руку його, і стане він ба́тьком для ме́шканця Єрусалиму та для Юдиного дому!
Och draga din kjortel uppå honom, och omgjorda honom med ditt bälte, och gifva ditt välde uti hans hand, att han skall vara deras fader, som i Jerusalem och Juda hus bo;
22 І дам ключа́ дому Давидового на раме́но його, — і коли він відчи́нить, не буде кому замика́ти, коли ж він замкне́, то не буде кому відчиня́ти.
Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, att han skall upplåta, och ingen skall tillsluta; att han skall tillsluta, och ingen upplåta.
23 І його Я заб'ю́, мов кілка́, в певне місце, і стане він до́мові батька свого троном слави.
Och jag vill inslå honom för en nagla på ett fast rum, och han skall hafva ärones stol uti sins faders hus;
24 І повісять на ньому всю славу отці́вського дому його, наща́дки та дикі відро́стки, увесь по́суд малий від мисо́к й аж до всякого по́суду глиняного!
Att man skall hänga uppå honom all hans faders hus härlighet, barn och barnabarn, all små tyg, både dryckekar och allahanda strängaspel.
25 Того дня, — говорить Господь Саваот, — похитне́ться кіло́к, що був в певне місце забитий, і буде відру́баний та й упаде́, — і зни́щений буде тяга́р, що на ньому, бо так каже Госпо́дь!
På den tiden, säger Herren Zebaoth, skall nagelen borttagen varda, den på det fasta rummet står, så att han skall söndergå och falla, och hans börda förgås; ty Herren säger det.

< Ісая 22 >