Екклезіяст 7
1 Краще добре ім'я́ від оливи хорошої, а день смерти люди́ни — від дня її вро́дження!
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
2 Краще ходити до дому жало́би, ніж ходити до дому бенке́ту, бо то — кінець кожній люди́ні, і живий те до серця свого бере!
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3 Кращий смуток від смі́ху, бо при обличчі сумні́м добре серце!
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4 Серце мудрих — у домі жало́би, а серце безглу́здих — у домі весе́лощів.
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5 Краще слухати до́кір розумного, аніж слу́хати пісні безумних,
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6 бо як трі́скот терни́ни під горщиком, такий сміх нерозу́много. Теж марно́та й оце!
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7 Коли мудрий кого утискає, то й сам нерозумним стає, а хаба́р губить серце.
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8 Кінець ді́ла ліпший від поча́тку його; ліпший терпеливий від чванькува́того!
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9 Не спіши в своїм дусі, щоб гні́ватися, бо гнів спочиває у на́драх глупці́в.
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10 Не кажи: „Що́ це сталось, що перші дні були кращі за ці?“, бо не з мудрости ти запитався про це.
Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
11 Добра мудрість з багатством, а прибу́ток для тих, хто ще сонечко бачить,
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12 бо в тіні мудрости — як у тіні срі́бла, та ко́ристь пізна́ння у то́му, що мудрість життя зберігає тому́, хто має її.
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13 Розваж Божий учинок, — бо хто́ може те ви́простати, що Він покриви́в?
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14 За доброго дня користай із добра́, за злого ж — розважуй: Одне й друге вчинив Бог на те, щоб люди́на нічо́го по собі не знайшла́!
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15 В днях марно́ти своєї я всьо́го набачивсь: буває справедливий, що гине в своїй справедливості, буває й безбожний, що довго живе в своїм злі.
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16 Не будь справедливим занадто, і не роби себе мудрим над міру: пощо нищити маєш себе?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17 Не будь несправедливим занадто, і немудрим не будь: пощо маєш померти в неча́сі своїм?
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18 Добре, щоб ти ухопи́вся за це, але й з того своєї руки не спускай, бо богобоя́зний втече від усього того.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19 Мудрість робить мудрого сильнішим за десятьох володарів, що в місті.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20 Немає люди́ни праведної на землі, що робила б добро́ й не грішила,
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21 тому́ не клади свого серця на всякі слова́, що гово́рять, щоб не чути свого раба, коли він лихосло́вить тебе,
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22 знає бо серце твоє, що багато разі́в також ти лихосло́вив на інших!
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23 Усе́ це я в мудрості ви́пробував, і сказав: „Стану мудрим!“Та дале́ка від мене вона!
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24 Дале́ке оте, що було́, і глибо́ке, глибо́ке, — хто зна́йде його?
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25 Звернувся я серцем своїм, щоб пізна́ти й розві́дати, та шукати премудрість і розум, та щоб пізнати, що безбожність — глупо́та, а нерозум — безу́мство!
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26 І знайшов я річ гіршу від смерти — то жінку, бо па́стка вона, її ж серце — тене́та, а руки її — то кайда́ни! Хто добрий у Бога — врято́ваний буде від неї, а грішного схо́пить вона!
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27 Подивися, оце я знайшов, сказав Пропові́дник: рівняймо одне до одно́го, щоб знайти зрозумі́ння!
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28 Чого ще шукала душа моя, та не знайшла: я люди́ну знайшов одну з тисячі, але жінки між ними всіма́ не знайшов!
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29 Крім то́го, поглянь, що знайшов я: що праведною вчинив Бог люди́ну, та ви́гадок усяких шукають вони!
Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
