< Екклезіяст 10 >
1 Мертві мухи псують та зашумовують оливу мирова́рника, — так трохи глупо́ти псує мудрість та славу.
Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2 Серце мудрого тягне право́руч, а серце безумного — ліво́руч.
Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 Коли нерозумний і прямою дорогою йде, йому серця бракує, і всім він говорить, що він нерозумний.
Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4 Коли гнів володаря стане на тебе, не лишай свого місця, — бо лагі́дність доводить до про́щення навіть великих провин.
Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5 Є зло, що я бачив під сонцем, мов по́милка, що повстає від володаря:
Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6 на великих висо́тах глупо́та буває поста́влена, а багаті сидять у низині́!
att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7 Я бачив на ко́нях рабів, князі́ ж пішки ходили, немов ті раби.
Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8 Хто яму копає, той в неї впаде́, а хто валить мура, того га́дина вкусить.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9 Хто зно́сить камі́ння, пора́ниться ним; хто дро́ва рубає, загро́жений ними.
Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10 Як залізо ступіє, й хтось ле́за не ви́гострить, той мусить напру́жити свою силу, — та мудрість зара́дить йому!
Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11 Коли вкусить гадюка перед закля́ттям, тоді ворожби́т не потрібний.
Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12 Слова́ з уст премудрого — милість, а губи безумного нищать його:
Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13 поча́ток слів його уст — глупо́та, а кінець його уст — зле шале́нство.
Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14 Нерозумний говорить багато, та не знає люди́на, що́ буде; а що буде по ньому, хто скаже йому?
Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15 Втомляє безумного праця його, бо не знає й дороги до міста.
Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16 Горе, кра́ю, тобі, коли цар твій — хлопчи́на, а влади́ки твої спозара́нку їдять!
Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17 Щасливий ти, кра́ю, коли син шляхе́тних у тебе царем, а влади́ки твої своєча́сно їдять, як ті му́жі, а не як п'яни́ці!
Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18 Від лі́нощів ва́литься стеля, а з опу́щення рук тече дах.
Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19 Гости́ну справляють для радощів, і вином весели́ться життя, а за срі́бло все це можна мати.
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20 Навіть у ду́мці своїй не злосло́в на царя, і в спа́льні своїй не кляни багача́, — небесний бо птах віднесе́ твою мову, а крила́тий розкаже про слово твоє.
Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.