< Від Матвія 22 >

1 І, озвавшись Ісус, знов промовив до них приповістями, глаголючи:
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 Уподобилось царство небесне чоловіку цареві, що нарядив весїллє синові своєму;
"Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 і післав слуги свої кликати запрошених на весїллє; і не схотїли прийти.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Знов післав инші слуги, говорячи: Скажіть запрошеним: Ось я обід мій наготовив; воли мої й годоване побито, і все налагоджене; ідіть на весїллє.
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Вони ж, занехавши, пійшли собі, один на хутір, другий до свого торгу;
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 а останнї, взявши слуг його, знущались із них, та й повбивали.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Цар же, почувши, прогнівив ся, й піславши військо своє, вигубив тих розбишак, і запалив город їх.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Рече тодї до слуг своїх: Весїллє налагоджене, запрошені ж не були достойні.
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Ійдїть же на росхідні шляхи, й кого знайдете, запрошуйте на весїллє.
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 І вийшовши слуги ті на шляхи, зібрали всїх, кого знайшли, й лихих і добрих; і було весїллє повне гостей.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Цар же, ввійшовши подивитись на гостї, побачив там чоловіка, не одягненого у весїлню одежу;
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 і рече до него: Друже, як се увійшов єси сюди, не мавши весїлньої одежі? Він же мовчав,
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Рече тодї цар до слуг: Звязавши йому ноги й руки, візьміть його й викиньте в темряву надвірню; там буде плач і скреготаннє зубів.
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Багато бо званих, мало ж вибраних.
Ty många äro kallade, men få utvalda."
15 Тодї пійшли Фарисеї, і радили раду, як би піймати Його на слові.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 І висилають до Него учеників своїх з Іродиянами, говорячи: Учителю, знаємо, що ти правдивий вси, й на путь Божий правдою наставляєш, і нї про кого не дбаєш; бо не дивиш ся на лице людей.
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: "Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Скажи ж тепер нам: Як тобі здаєть ся? годить ся давати данину кесареві, чи нї?
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
18 Постеріг же Ісус лукавство їх, і рече: Що ви мене спокутуєте, лицеміри?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Покажіть менї гріш податковий. Вони ж принесли йому денария.
Låten mig se skattepenningen." Då lämnade de fram till honom en penning.
20 І рече до них: Чиє обличче се й надпись?
Därefter frågade han dem: "Vems bild och överskrift är detta?"
21 Кажуть йому: Кесареве. Тодї рече до них: Віддайте ж кесареве кесареві, а Боже Богові.
De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
22 І, вислухавши, здивувались, і, лишивши Його, пійшли.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 Того ж дня приступили до Него Садукеї, що кажуть: нема воскресення, і питали Його,
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 говорячи: Учителю, Мойсей сказав: Коли хто вмре, не мавши дїтей, то нехай брат його оженить ся з жінкою його, й воскресить насїннє братові своєму.
och sade: "Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Було ж у нас сім братів; і первий, оженившись, умер, і, не мавши васїння, покинув жінку свою братові своєму;
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 так само й другий брат, і третїй аж до семого.
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Опісля ж усїх умерла й жінка.
Sist av alla dog hustrun.
28 Оце ж у воскресенню кому з сїмох буде вона жінкою? всї бо мали її.
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne."
29 Озвав ся ж Ісус і рече до них: Помиляєтесь ви, не знаючи писання анї сили Божої.
Jesus svarade och sade till dem: "I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 Бо в воскресенню не женять ся нї віддають ся, а будуть як ангели Божі на небі.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 Про воскресеннє ж мертвих хиба не читали, що сказано вам од Бога, глаголючого:
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 Я Бог Авраамів, і Бог Ісааків, і Бог Яковів? Не єсть Бог Богом мертвих, а живих.
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande."
33 І, слухаючи народ, дивував ся наукою Його.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Фарисеї ж, почувши, що Вів примусив Садукеїв мовчати, зібрались ради того.
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 І спитав один з них, учитель закону, спокушуючи Його й кажучи:
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 Учителю, котора заповідь велика в законі?
"Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?"
37 Ісус же рече йому: Люби Господа Бога твого всїм серцем твоїм, і всею душею твоєю, і всею думкою твоєю.
Då svarade han honom: "'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Се перва й велика заповідь.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Друга ж подібна їй: Люби ближнього твого, як себе самого.
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 На сих двох заповідях увесь закон і пророки стоять.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
41 Як же зібрались Фарисеї, питав їх Ісус,
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 глаголючи: Що ви думаєте про Христа? чий Він син? Кажуть Йому: Давидів.
och sade: "Vad synes eder om Messias, vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
43 Рече Він до них: Як же се Давид зве Його в дусї Господом, говорячи:
Då sade han till dem: "Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 Рече Господь Господеві моєму: Сиди по правицї в мене, доки положу ворогів Твоїх підніжком ніг твоїх?
'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Коли ж Давид зве Його Господом, то як же Він син йому?
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?"
46 І нїхто не з'умів йому відказати нї слова, й нїхто з того часу не важив ся питати Його ніколи.
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

< Від Матвія 22 >