< Від Луки 23 >
1 І вставши все множество їх, повели Його до Пилата.
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 І стали винувата Його, кажучи: Сього знайшли ми, що розвертав народ і забороняв кесареві данину давати, та й каже, що Він Христос - цар.
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 Пилат же спитав Його, кажучи: Чи Ти цар Жидівський? Він же, озвавшись до него, рече: Ти кажеш.
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 Пилат же сказав до архиєреїв і до народу: Нїякої не знаходжу вини в чоловікові сьому.
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 Вони ж намагали, говорячи: Що бунтує народ, навчаючи по всій Юдеї, почавши від ГалилеЇ аж посї.
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 Пилат же, почувши про Галилею, спитав, чи чоловік не Галилеєць,
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 і, довідавшись, що Він присуду Іродового, післав Його до Ірода, що також був у Єрусалимі тими днями.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 Ірод же, побачивши Ісуса, зрадїв вельми; бажав бо здавна бачити Його; бо чув багато про Него; й сподївав ся яку ознаку бачити, що від Него станеть ся.
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 Питав же Його словами многими; Він же нічого не відказав йому.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 Стояли ж архиєреї та письменники, завзято винуючи Його.
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 Зневаживши ж Його Ірод з воїнами своїми та насьміявшись, сягнувши Його в шату ясну, післав Його Пилатові.
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 Стали ж собі другами Пилат та Ірод того дня; жили бо перше, ворогуючи між собою.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 Пилат же, скликавши архиєреїв та князїв і народ,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 каже до них: Привели ви мені чоловіка сього, яко розвертаючого народ; і ось я, перед вами питаючи, ніякої не знайшов в чоловікові сьому вини, якими винуєте Його;
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 та й нї Ірод; посилав бо Його до вето, й ось нїчого достойного емерти не знайдено в Ньому.
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 То, покаравши, відпущу Його.
Derföre vill jag näpsan och släppan.
17 (Треба ж йому було відпускати їм щосьвята одного.)
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 Закричали ж вони всі разом, кажучи: Візьми сього, відпусти ж нам і Вараву,
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 котрого, за якусь бучу, що сталась у городі, і за убийство, вкинуто в темницю.
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Знов же Пилат покликнув, хотівши відпустити Ісуса.
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 Вони ж кричали: Розпни, розпни Його!
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 Він же втрете каже до них: Яке ж бо зло зробив сей? Нїякої вини смерти не знайшов я в Йому. То покаравши, випущу Його.
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 Вони ж намагали голосом великим, просячи Його розпяти. І перемогли голоси їх та архиєрейські.
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 Пилат же присудив, щоб сталось по просьбі їх.
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 Відпустив же їм за бунт і убийство вкинутого в темницю, котрого просили; Ісуса ж видав на їх волю.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 І як повели Його, то, взявши одного Симона Киринея, ідучого з поля, положили на него хрест нести за Ісусом.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 Ійшло ж слідом за Ним велике множество народу й жінок, що голосили й ридали по Йому.
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 І обернувшись до них Ісус, рече: Дочки Єрусалимські, не плачте по мені, а по собі плачте і по дітях ваших.
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 Бо ось прийдуть дні, коли скажуть: Блаженні неплідні, й утроби, що не родили, й соски, що не годували.
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 Тоді стануть говорити горам; упадїть на нас, і узгіррям: Покрийте і нас.
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 Бо коли зеленому дереву се роблять, то з сухим що станеть ся?
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 Ведено ж і инших двох лиходіїв з Ним на смерть.
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 І, як прийшли на врочище Черепове, там розняли Його й лиходіїв, одного по правиці, а одного по лівиці.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 Ісус же рече: Отче, відпусти їм; не знають бо, що роблять.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 І стояв народ дивлячись. Насьміхали ся ж і старші з ними, кажучи: Инших спасав; нехай спасе й себе, коли се Христос, вибраний Божий.
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 Насьміхади ся ж з Него й воїни, приступаючи й оцет подаючи Йому,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 і кажучи: Коли Ти єси цар Жидівський, спаси себе.
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 Була ж і надпись над Ним письмом Грецьким та Римським, та Єврейським: Се цар Жидівський.
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 Один же з повішених лиходіїв хулив Його, кажучи: Коли Ти Христос, спаси себе й нас!
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 Озвавши ся ж другий, докорив йому, кажучи: І не боїш ся Бога, коли в такому ж осуді єси?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 Та ми по правді; по заслузї бо за те, що коїли, приймаємо; сей же нічого недоброго не зробив.
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 І сказав до Ісуса: Спогадай мене, Господи, як прийдеш у царство Твоє.
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 І рече йому Ісус: Істино глаголю тобі: Сьогодні зо мною будеш у раю.
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 Було ж се коло години шестої, і темрява сталась по всїй землі до години девятої.
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 І померкло сонце, й роздерлась завіса церковня посерединї.
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 І покликнувши голосом великим Ісус, рече: Отче, у Твої руки передаю духа мого! Й, се промовивши, зітхнув духа.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 Побачивши ж сотник, що сталось, прославив Бога, кажучи: Справдї, чоловік сей праведний був.
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 І ввесь народ, що зійшов ся на сю дивовижу, побачивши, що сталось, бючи себе в груди, вертав ся.
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 Стояли ж усї знакомі Його оддалеки й жінки, що поприходили слїдом за Ним із Галилеї, дивлячись на се.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 І ось чоловік, на ймя Йосиф, що був радник, чоловік добрий і праведний,
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 (сей не пристав до ради й дїла їх, ) з Ариматеї, города Жидівського, що також сподівавсь царства Божого;
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 сей, прийшовши до Пилата, просив тїла Ісусового.
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 І, знявши Його, обгорнув Його плащеницею, і положив Його у гробі висіченому, де ніколи нїхто не лежав.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 І був день пятниця, а субота сьвітала.
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 Поприходивши ж слїдом жінки, що прийшли з Галилеї, дивились на гріб, і як положене було тіло Його.
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 І вернувшись наготовили пахощів та мира, а в суботу відпочивали по заповіді.
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.