< Від Луки 17 >

1 Рече ж до учеників: Не можна не прийти поблазням; горе ж, через кого приходять!
Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.
2 Лучче б йому було, коли б жорно млинове почеплено на шию йому, та й укинуто в море, нїж щоб зблазнив одного з малих сих.
Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.
3 Озирайтесь на себе. Коли погрішить проти тебе брат твій, докори йому й коли покаєть ся, прости йому.
Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.
4 І коли сїм раз на день погрішить проти тебе, й сїм раз на день обернеть ся до тебе, кажучи: Каюсь; прости йому.
Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.
5 І казали апостоли Господеві: Прибав нам віри.
Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.
6 Рече ж Господь: Коли б ви мали віру з зерно горчицї, то сказали б щовковинї оцій: Викоренись і посадись у морю, то послухала б вас.
Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.
7 Хто ж з вас, слугу мавши, ратая чи пастуха, як ійде з поля, скаже йому зараз: Прийшовши сїдай їсти?
Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;
8 А чи не скаже йому: Наготов менї що вечеряти, та підперезавшись послугуй менї, поки їсти му та пити му, а потім їсти меш і пити меш ти?
Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.
9 Чи дякує тому слузї, що зробив, що звелено йому?
Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.
10 Так і ви, коли зробите все, що звелено вам, кажіть: Що слуги ми нікчемні; бо, що повинні зробити, вробили.
Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.
11 І сталось, як ійшов Він у Єрусалим, і проходив серединою Самариї та Галидеї,
Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.
12 і, як увійшов ув одно село, зустріло Його десять прокажених чоловіків, що стояли оддалеки.
Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;
13 І піднесли вони голос, кажучи: Ісусе, наставниче, помилуй нас.
Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.
14 І побачивши рече їм: Ідїть покажіть себе священикам. І сталось, як пійшли вони, очистились.
När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.
15 Один же з них, бачивши, що одужав, вернувсь, голосом великим прославляючи Бога,
Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;
16 і, припав лицем до ніг Його, дякуючи Йому; а був він Самарянин.
Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.
17 Озвав ся ж Ісус і рече: Чи не десять очистились? девять же де?
Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?
18 Не знайшлись, щоб вернувшись оддати славу Богу, тільки чужоземець сей?
Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;
19 І рече йому: Уставши йди; віра твоя спасла тебе.
Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.
20 Як же спитали Його Фарисеї, коли прийде царство Боже, відказав їм, і рече: Не прийде царство Боже з постереганнєм,
Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.
21 анї казати муть: Дивись, ось воно; або: Дивись, он, бо царство Боже у вас усерединї.
Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.
22 Рече ж де учеників: Прийдуть дні, що бажати мете один з днїв Сина чоловічого вь'дїти, та й не побачите.
Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.
23 І казати муть вам: Дивись, ось; або: Дивись, он; не йдіть і не ганяйтесь.
Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.
24 Бо, як блискавиця, блиснувши з одного краю під небом, до другого краю під небом сьвітить, так буде й Син чоловічий дня свого.
Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.
25 Перше ж мусить Він багато терпіти й відцураєть ся Його рід сей.
Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.
26 І як сталось за днїв Ноя, так буде й за днїв Сива чоловічого.
Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.
27 Їли, пили, женились, оддавались, аж до дня, як увійшов Ной у ковчег, і настав потоп, та й вигубив усіх.
De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.
28 Так само, як сталось і за Лота; їли, пили, торгували, продавали, насаджували, будували,
Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.
29 которого ж дня вийшов Лот із Содома, линуло огнем та сіркою з неба та й вигубило всіх.
Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.
30 Так же буде й в день, котрого Син чоловічий відкриєть ся.
Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.
31 Того дня, хто буде на криші, а надібє його в хатї, нехай не злазить узяти його; й хто на полї, так само нехай не вертаєть ся назад.
På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.
32 Спогадайте Лотову жінку.
Kommer ihåg Loths hustru.
33 Коли хто шукати ме душу свою спасти, погубить її, а хто погубить її, оживить її.
Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.
34 Глаголю вам, тієї ночі буде двоє на однім ліжку; один візьметь ся, а другий зоставить ся.
Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
35 Дві молоти муть укупі; одна візьметь ся, а друга зоставить ся.
Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
36 Двоє будуть у полї; один візьметь ся, а другий зоставить ся.
Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
37 І озвавшись кажуть до Него: Де, Господи? Він же рече їм: Де тїло, там збирати муть ся орли.
Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.

< Від Луки 17 >