До ефесян 4

1 Благаю ж оце вас я, вязник у Господї, ходити достойно поклику, яким вас покликано,

Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,

2 з усякою смирнотою й тихостю, з довготерпіливостю, терплячи один одного в любови,

med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek

3 стараючись держати единеннє духа в мирному союзї.

och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:

4 Одно тїло й один дух, яко ж і покликані в одній надїї вашого покликання;

en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --

5 один Господь, одна віра, одно хрещеннє,

en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,

6 один Бог і Отець усїх, що над усїма й через усїх і в усїх вас.

han som är över alla, genom alla och i alla.

7 Кожному ж з нас дана благодать по мірі даровання Христового.

Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.

8 Тимже глаголе: Зійшовши на висоту, полонив єси полонь, і дав дари людям.

Därför heter det: "Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor."

9 (А те [слово] зійшов, що ж воно [значить], коли не те, що перш зійшов у найнищі сторони землї?

Men detta ord "han for upp", vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?

10 Хто зійшов додолу, се Той, що й зійшов вище всїх небес, щоб сповнити все.)

Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.

11 І Він настановив инших апостолами, а инших пророками, а инших благовістниками, а инших пастирями та учителями,

Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.

12 на звершеннє сьвятих, на дїло служення, на збудуваннє тїла Христового,

Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,

13 доки дійдемо всї до з'єдинення віри і познання Сина Божого, до чоловіка звершеного, до міри зросту сповнення Христового,

till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.

14 щоб більш не бути малолїтками, хвилюючись і кидаючись від усякого вітру науки, в оманї людській, у лукавстві до підступного заблуду,

Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.

15 а ходячи поправдї в любови помножаймо все в Того, котрий єсть голова, Христос,

Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

16 котрого все тїло зложене і звязано всякою увяззю спромоги по дїйству, (яке є) в мірі кожної части, робить зрост тїла на збудуваннє самого себе в любові.

Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

17 Се ж оце глаголю і сьвідкую в Господї, щоб вам більш не ходити, яко ж і инші погане ходять у суєтї ума свого,

Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,

18 оморочені мислями, відчужені від життя Божого через невіжество, що єсть в них, через окаменїннє сердець їх.

hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.

19 Вони, зробившись безчувственними, оддали себе розпусту, щоб робити всяку нечистоту в зажерливости.

Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.

20 Ви ж не так познали Христа:

Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,

21 коли ж бо чули Його і в Йому навчились, що истина в Ісусї,

om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus:

22 щоб відложити вам по першому життю давнього чоловіка, що тлїє в похотях лукавих,

att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,

23 а обновлятись духом ума вашого,

och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,

24 та й одягнутись у нового чоловіка, створеного по Богу в праведности і сьвятости правди.

och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.

25 Тим-же, відкинувши лож, говоріть правду кожен до ближнього свого; бо ми один одному члени.

Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.

26 Гнівайтесь та й не грішіть: нехай сонце не зайде у гнїві вашому.

"Vredgens, men synden icke"; låten icke solen gå ned över eder vrede,

27 Анї давайте місця дияволу.

och given icke djävulen något tillfälle.

28 Хто крав, більш не крадь, а лучче працюй, роблячи руками своїми добре, щоб мав що подати тому, хто в нуждї.

Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.

29 Всяке гниле слово нехай не виходить з уст ваших, а тільки таке, що годить ся на збудуваннє віри, щоб подало благодать тим, хто чує.

Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.

30 І не засмучуйте Духа сьвятого Божого, котрим ви запечатані в день викупу.

Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag.

31 Усяка гіркість, і гнїв, і ярость, і крик, і лайка нехай зникне од вас із усїм лихим.

All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.

32 Бувайте ж один до одного добрі, милосерні, прощаючи один одному, яко ж і Бог у Христї простив вам.

Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.