Nnwom 94

1 Awurade, Onyankopɔn a wotɔ werɛ, Onyankopɔn a wotɔ werɛ, hyerɛn.

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Sɔre, Ao wo a woyɛ asase so ɔtemmufoɔ, tua ahantanfoɔ ka sɛdeɛ ɛfata wɔn.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Ao Awurade, ɛnkɔsi da bɛn, amumuyɛfoɔ nnye wɔn ani nkɔsi da bɛn?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Wɔkasa ahantan so; ahohoahoa ahyɛ abɔnefoɔ nyinaa ma.

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Ao Awurade, wɔdwerɛ wo nkurɔfoɔ; wɔhyɛ wʼagyapadeɛ so.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Wɔkunkumm akunafoɔ ne amanfrafoɔ; na wɔdi nwisiaa awu.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 Wɔka sɛ, “Awurade nhunu, Yakob Onyankopɔn ayi nʼani.”

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Monhwɛ yie, mo agyimifoɔ a mowɔ nnipa no mu; nkwaseafoɔ, da bɛn na mobɛhunu nyansa?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Deɛ ɔbɔɔ aso no, ɔrente asɛm anaa? Deɛ ɔyɛɛ ani no, ɔrenhunu adeɛ anaa?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Deɛ ɔtenetene aman so no rentwe aso anaa? Deɛ ɔkyerɛkyerɛ onipa no nnim nyansa anaa?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Awurade nim onipa nsusuiɛ; ɔnim sɛ ɛnkɔsi hwee.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Ao Awurade, nhyira ne onipa a wotenetene ne so, onipa a wokyerɛ no wo mmara no;

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 Woma wɔn ɔhome firi amanehunu nna mu, kɔsi sɛ wɔbɛtu amena ama amumuyɛfoɔ.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Awurade rempo ne nkurɔfoɔ; na ɔrennya nʼagyapadeɛ hɔ da.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Atemmuo bɛgyina teneneeyɛ so bio, na wɔn a wɔn akoma mu teɛ nyinaa bɛdi so.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Hwan na ɔbɛsɔre atia amumuyɛfoɔ ama me? Hwan na ɔbɛsɔre atia abɔnefoɔ ama me?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Sɛ Awurade ammoa me a, anka mekɔɔ owuo kommyɛ mu ntɛm so.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Ɛberɛ a mekaa sɛ, “Menan rewatiri” no, Ao Awurade, wo dɔ no sɔɔ me mu.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 Ɛberɛ a me dadwene dɔɔso no, wʼawerɛkyekye maa me kra abotɔyam.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Ɔhene a porɔeɛ ahyɛ no ma no ne wo wɔ ayɔnkofa anaa? Wʼani gye ahennie a ɛde amanehunu ba ho anaa?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Awudifoɔ bɔ mu tia ateneneefoɔ na wɔn a wɔdi bem no, wɔbu wɔn kumfɔ.

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Nanso Awurade yɛ mʼaban; na me Onyankopɔn ayɛ ɔbotan a ne mu na menya ahintaeɛ.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Ɔbɛtua wɔn nnebɔne no so ka na wɔn amumuyɛ enti, wasɛe wɔn; Awurade yɛn Onyankopɔn bɛsɛe wɔn.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.