Nnwom 69

1 Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ. Wɔto no sɛ “Sukooko.” Dawid dwom. Ao Onyankopɔn, gye me nkwa na nsuo no abɛdeda me kɔn mu.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 Meremem wɔ atɛkyɛ a emu dɔ mu, wɔ baabi a me nan nnya siberɛ. Maduru subunu mu na nsuo abu afa me so.

Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 Mafrɛ mabrɛ sɛ mepɛ mmoa. Me mene mu awe. Mʼani so ayɛ kusuu, na merehwehwɛ me Onyankopɔn.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 Wɔn a wɔtane me kwa no dɔɔso sene me tiri so nwi; wɔn a wɔtane me kwa no dɔɔso, wɔn a wɔhwehwɛ sɛ wɔbɛsɛe me no. Wɔhyɛ me sɛ mennane deɛ menwiaaɛ no mma.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 Ao Onyankopɔn, wonim me kwasea a mayɛ; mʼafɔdie nhintaa wo.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 Mma wɔn a wɔde wɔn ho to wo so no anim ngu ase ɛsiane me enti, Ao Awurade, Asafo Awurade; mma wɔn a wɔhwehwɛ wo no anim ngu ase me enti, Ao Israel Onyankopɔn.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 Wo enti wobu me animtiaa, na aniwuo akata mʼanim.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 Mete sɛ ɔhɔhoɔ wɔ me nuanom mu, mete sɛ ɔmamfrani wɔ me maame mmammarima mu,

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 na wo fie ho mmɔdemmɔ hyɛ me so, wɔn a wɔbɔ wo ahohora no animtiabuo abɛda me so.

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 Sɛ metwa adwo na medi mmuada a wɔbɔ me ahohora;

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 sɛ mefira ayitoma a nnipa de me yɛ aseredeɛ.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 Wɔn a wɔtete ɛpono no ano no sere me, na akɔwensafoɔ de me din to dwom.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 Nanso mɛbɔ wo mpaeɛ, Ao Awurade, wɔ wʼadom berɛ mu; wɔ wʼadɔeɛ kɛseɛ no enti, Ao Onyankopɔn, fa wo nokorɛ nkwagyeɛ no gye me so.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 Yi me firi atɛkyɛ no mu, mma memmem wɔ mu; gye me firi wɔn a wɔtane me no nsam, ne nsu bunu mu.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 Mma nsuo nnyiri mfa me anaa ebunu mmene me anaa amena nkata me so.

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 Ao Awurade, gye me so firi wʼadɔeɛ a ɛyɛ no mu; wʼadom enti, dane bɛhwɛ me.

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 Mfa wʼanim nhinta wo ɔsomfoɔ; gye me so ntɛm, na mewɔ ɔhaw mu.

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 Twi bɛn me na gye me; gye me nkwa, mʼatamfoɔ enti.

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 Wonim sɛdeɛ wɔkasa tia me, gu mʼanim ase na wɔtiatia mʼanim; wʼani tua mʼatamfoɔ nyinaa.

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 Kasatia ahyɛ mʼakoma so ama mayɛ sɛ obi a ɔnni ɔboafoɔ; mepɛɛ awerɛkyekyerɛ nanso mannya bi, mepɛɛ ɔwerɛkyekyefoɔ, nanso manhunu bi.

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 Wɔde bɔnwoma guu mʼaduane mu, osukɔm dee me no, wɔmaa me nsã nwononwono.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 Ma wɔn didipono a ɛsi wɔn anim nyi wɔn sɛ afidie; ma ɛnyɛ akatua ne afidie mma wɔn.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 Ma wɔn ani so nyɛ wɔn kusuu na wɔanhunu adeɛ, na ma wɔn akyi nkuntunu afebɔɔ.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 Hwie wʼabufuhyeɛ gu wɔn so; na ma wʼabofuo huuhuuhu no mmra wɔn so.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 Ma wɔn atenaeɛ nyɛ amamfo; mma obiara ntena wɔn ntomadan mu.

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 Wɔtaa wɔn a wopira wɔn no, wɔka wɔn a wopira wɔn no amanehunu ho asɛm.

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 Fa amumuyɛ mu amumuyɛ ho soboɔ bɔ wɔn; mma wɔnnya wo nkwagyeɛ mu kyɛfa.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 Pepa wɔn din firi nkwa nwoma no mu, mfa wɔn din nka ateneneefoɔ deɛ ho.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 Mewɔ ɔyea ne ahohiahia mu; Ao Onyankopɔn, ma wo nkwagyeɛ no mmɔ me ho ban.

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 Mede dwomtoɔ bɛyi Onyankopɔn din ayɛ na mede aseda ahyɛ no animuonyam.

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 Yei bɛsɔ Awurade ani yie asene nantwie, asene nantwinini a ɔtua mmɛn na ɔwɔ tɔte.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 Mmɔborɔni bɛhunu na nʼani agye, mo a mohwehwɛ Onyankopɔn no akoma bɛnya nkwa.

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 Awurade tie wɔn a adeɛ ahia wɔn, na ɔmmu ne nkurɔfoɔ nneduafoɔ animtiaa.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 Ma ɔsoro ne asase nkamfo no, ɛpo ne deɛ ɛkeka ne ho wɔ mu nyinaa,

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 ɛfiri sɛ Onyankopɔn bɛgye Sion nkwa na wakyekyere Yuda nkuropɔn no bio. Afei nnipa bɛtena mu na ayɛ wɔn dea;

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 Nʼasomfoɔ asefoɔ na wɔbɛfa hɔ, na wɔn a wɔdɔ ne din no bɛtena hɔ.

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.