Nnwom 66
1 Dawid dwom. Asase nyinaa momfa ahosɛpɛ nteam mma Onyankopɔn!
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Monto ne din animuonyamhyɛ ho dwom; momma nʼayɛyie nyɛ animuonyamhyɛ!
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Monse Onyankopɔn sɛ, “Wo nneyɛɛ yɛ nwanwa wo tumi so na wʼatamfoɔ nyinaa de suro koto wʼanim.
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 Asase nyinaa koto wo; wɔto ayɛyi dwom ma wo, wɔto dwom kamfo wo din.”
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
5 Mommra mmɛhwɛ deɛ Onyankopɔn ayɛ; anwanwadeɛ a wayɛ wɔ nnipa mu.
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Ɔmaa ɛpo yɛɛ asase kesee; wɔnante twaa asuo no. Mommra na yɛnni ahurisie wɔ ne mu.
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Ɔde ne tumi di ɔhene daa daa, na ɔde nʼani nso hwɛ aman so. Mma atuatefoɔ nsɔre ntia no.
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
8 Ao aman nyinaa, monhyira yɛn Onyankopɔn, momma wɔnte mo nkamfo no nnyegyeɛ.
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 Wahwɛ yɛn nkwa so na wamma yɛn nan anwatiri.
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Na wo, Ao Onyankopɔn, wosɔɔ yɛn hwɛeɛ; na wohoaa yɛn ho sɛ dwetɛ.
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 Wode yɛn kɔguu nneduadan mu na wode nneɛma a ɛyɛ duru too yɛn akyi.
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 Womaa yɛn atamfoɔ twi faa yɛn so; yɛfaa ogya ne nsuo mu, nanso wode yɛn baa baabi a nnepa abu so.
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Mede ɔhyeɛ afɔdeɛ bɛba wʼasɔredan mu na madi ɛbɔ a mahyɛ wo no so,
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 ɛbɔ a mʼano fafa hyɛeɛ na mʼano kaaeɛ ɛberɛ a na mewɔ ɔhaw mu no.
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Mede mmoa a wɔadɔ sradeɛ bɛbɔ afɔdeɛ ama wo nnwennini ayɛyɛdeɛ; mede anantwinini ne mpapo bɛbɔ afɔdeɛ.
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
16 Mommra mmɛtie, mo a mosuro Onyankopɔn nyinaa; momma menka deɛ wayɛ ama me nkyerɛ mo.
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 Mede mʼano su frɛɛ no; na me tɛkrɛma yii no ayɛ.
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 Sɛ mede bɔne hyɛɛ mʼakomam a, anka Awurade antie me.
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Nanso, nokorɛm, Onyankopɔn atie me, wate me mpaeɛbɔ.
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Nhyira nka Onyankopɔn, a wampo me mpaeɛbɔ na wanyi nʼadɔeɛ amfiri me so. Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ. Wɔde sankuo na ɛtoeɛ.
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
