Nnwom 46

1 Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ. Kora mma dwom. Wɔto no “alamot” sankuo nne so. Onyankopɔn ne yɛn dwanekɔbea ne yɛn ahoɔden, amanehunu mu ɔboafoɔ a ɔwɔ hɔ ɛberɛ biara.

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

2 Enti sɛ asase ani dane butu na mmepɔ tutu kɔgu ɛpo ase a, yɛrensuro,

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

3 sɛ ɛpo bɔ asorɔkye na ɛhuru na ɛma nkokoɔ woso mpo a, yɛrensuro.

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

4 Asutene bi wɔ hɔ a ne nsuwansuwa de anigyeɛ ba Onyankopɔn kuropɔn mu, beaeɛ kronkron a Ɔsorosoroni no teɛ.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

5 Onyankopɔn te kuropɔn no mu, na ɔrenhwe ase; Onyankopɔn bɛboa no anɔpahema.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

6 Amanaman yɛ hoo, na ahennie hwehwe ase; ɔma ne nne so ma asase nane.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

7 Otumfoɔ Awurade ka yɛn ho. Yakob Onyankopɔn yɛ yɛn aban.

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

8 Bra bɛhwɛ Awurade nnwuma, ɔsɛeɛ a ɔde aba asase no so.

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

9 Ɔma akodie gyae kɔsi asase ano. Ɔbubu agyan mu na ɔsɛe pea; ɔde ogya hye nkataboɔ.

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

10 Monyɛ komm na monhunu sɛ me ne Onyankopɔn; wɔbɛma me so wɔ amanaman no mu, wɔbɛma me so wɔ asase so.

"Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

11 Otumfoɔ Awurade ka yɛn ho; Yakob Onyankopɔn yɛ yɛn aban.

HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)