Nnwom 122

1 Ɔsoroforɔ dwom. Dawid deɛ. Ɛberɛ a wɔsee me sɛ, “Ma yɛnkɔ Awurade fie” no, mʼani gyeeɛ.

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Yɛgyinagyina wʼapono ano, Ao Yerusalem.

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Wɔakyekyere Yerusalem yie sɛ kuropɔn. Wɔahyehyɛ mu nneɛma fɛfɛ.

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 Ɛhɔ na mmusuakuo no korɔ, Awurade mmusuakuo no. Wɔkɔkamfo Awurade din sɛdeɛ nhyehyɛeɛ a wɔde ama Israel no teɛ.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Ɛhɔ na atemmuo nhennwa no sisi, Dawid fie nhennwa no.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Monsrɛ asomdwoeɛ mma Yerusalem sɛ, “Ma wɔn a wɔdɔ wo no nnya banbɔ.

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Ma asomdwoeɛ mmra wʼafasuo mu na banbɔ mmra wʼabankɛsewa mu.”

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 Me nuanom ne me nnamfonom enti, meka sɛ, “Asomdwoeɛ ntena wo mu.”

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 Awurade yɛn Onyankopɔn fie enti, mɛhwehwɛ wo nkɔsoɔ.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.