Nnwom 120

1 Ɔsoroforɔ dwom. Mesu frɛ Awurade wɔ mʼahohiahia mu, na ɔgye me so.

En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

2 Ao Awurade, gye me firi atorɔ ano ne nnaadaa tɛkrɛma nsam.

Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

3 Ɛdeɛn na ɔbɛyɛ wo, na ɛdeɛn na ɛka ho bio, Ao nnaadaa tɛkrɛma?

Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

4 Ɔde asraafoɔ bɛmma a ano yɛ nnam ne gyasramma bɛtwe wʼaso.

Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

5 Nnome nka me sɛ mabɛsoɛ Mesek, na mete Kedar ntomadan mu!

Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

6 Matena ase akyɛre dodo wɔ wɔn a wɔkyiri asomdwoeɛ mu.

Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

7 Meyɛ asomdwoeɛ onipa; nanso sɛ mekasa a, ɛyɛ ɔko ma wɔn.

Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.