Nnwom 105

1 Ɛda Awurade ase na da ne kɛseyɛ adi. Ma ewiase nyinaa nhunu deɛ wayɛ.

Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

2 Monto dwom mma no, monto ayɛyie dwom mma no; monka nʼanwanwadeɛ no nyinaa.

Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

3 Monhoahoa mo ho wɔ ne din kronkron mu; momma wɔn a wɔhwehwɛ Awurade no nnya akoma mu anigyeɛ.

Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

4 Momma mo ani nna Awurade ne nʼahoɔden so; na monhwehwɛ nʼanim ɛberɛ biara.

Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

5 Monkae anwanwadeɛ a wayɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ, ne atemmuo a ɔbuiɛ,

Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

6 Ao Abraham mma, Onyankopɔn ɔsomfoɔ, Ao Yakob mma a wapa wɔn.

I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

7 Ɔyɛ Awurade, yɛn Onyankopɔn. Nʼahennie da adi wɔ asase so nyinaa.

Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

8 Ɔkae nʼapam daa nyinaa, asɛm a ɔhyɛ maa awoɔ ntoantoasoɔ apem no,

Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

9 apam a ɔne Abraham yɛeɛ no ntam a ɔka kyerɛɛ Isak no.

Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

10 Ɔhyɛɛ mu den maa Yakob sɛ mmara, de maa Israel sɛ apam a ɛbɛtena hɔ afebɔɔ.

Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

11 Ɔkaa sɛ, “Mede Kanaan asase no bɛma wo sɛ kyɛfa a ɛbɛyɛ wʼagyapadeɛ.”

Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

12 Ɔkaa yei ɛberɛ a na wɔnnɔɔso, ahɔhokuo ketewa bi a wɔwɔ Kanaan.

Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

13 Wɔfirii aman so kɔɔ aman so; firii ahemman mu kɔɔ ahemman mu.

Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

14 Wamma obi anhyɛ wɔn so; wɔn enti, ɔkaa ahene anim sɛ:

Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

15 “Mommfa mo nsa nka wɔn a masra wɔn ngo; na monnyɛ mʼadiyifoɔ bɔne bi.”

Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

16 Ɔmaa ɛkɔm baa asase no so na ɔsɛee akwan a wɔfa so nya wɔn aduane nyinaa;

Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

17 na ɔsomaa ɔbarima bi dii wɔn anim, Yosef a wɔtɔn no sɛ akoa no.

Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

18 Wɔde mpokyerɛ guu ne nan, na wɔde dadeɛ nkɔnsɔnkɔnsɔn hyɛɛ ne kɔn,

De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

19 kɔsii sɛ deɛ ɔhyɛɛ ho nkɔm no baa mu, kɔsii sɛ Awurade asɛm no daa no adi sɛ ɔyɛ nokwafoɔ.

Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

20 Afei, ɔhene no soma ma wɔkɔgyaa no; aman no sodifoɔ gyaa no.

Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

21 Ɔyɛɛ no ne fiefoɔ so wura, deɛ ɔwɔ nyinaa sodifoɔ,

Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

22 sɛ ɔnkyerɛ ne mmapɔmma deɛ ɔpɛ na ɔnkyerɛ ne mpanimfoɔ nyansa.

Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

23 Afei, Israel kɔɔ Misraim; Yakob kɔtenaa Ham asase so sɛ ɔnanani.

Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

24 Awurade maa ne nkurɔfoɔ ase dɔreeɛ; ɔyɛɛ wɔn bebree dodo maa wɔn atamfoɔ,

Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

25 wɔn a ɔdanee wɔn akoma sɛ wɔntane ne nkurɔfoɔ na wɔmpam nʼasomfoɔ tiri so.

Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

26 Ɔsomaa ne ɔsomfoɔ Mose, ne Aaron a na wayi noɔ no.

Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

27 Wɔyɛɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ nwanwasoɔ wɔ wɔn mu, nʼanwanwadeɛ wɔ Ham asase so.

De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

28 Ɔsomaa esum, na ɔmaa asase duruu sum ɛfiri sɛ na wɔate nʼasɛm no so atua.

Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

29 Ɔmaa wɔn nsuo nyinaa danee mogya, nam so kumm emu mpataa.

Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

30 Mpɔtorɔ bɛhyɛɛ asase no so ma, na wɔhyɛnee ɔman no sodifoɔ mpia mu.

Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

31 Ɔkasaeɛ, na nwansena bebree ne ntontom baa ɔman no mu baabiara.

Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

32 Ɔmaa wɔn osutɔ danee ampariboɔ a anyinam nenam mu wɔ ɔman no nyinaa mu;

Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

33 Ɔsɛee wɔn bobe ne borɔdɔma nnua na ɔbubuu ɔman no so nnua pasaa.

Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

34 Ɔkasaeɛ, na ntutummɛ baeɛ mmɛbɛ a wɔntumi nkan wɔn;

Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

35 wɔwee nhahammono biara a ɛwɔ wɔn asase no so, na wɔdii wɔn mfuo so nnuane.

Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

36 Afei ɔkunkumm wɔn asase so mmakan nyinaa, wɔn mmarimayɛ mu aba a ɛdi ɛkan nyinaa.

Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

37 Ɔyii Israelfoɔ, a wɔso dwetɛ ne sikakɔkɔɔ, firii wɔn mmusuakuo mu a obiara ho antɔ kyima.

Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

38 Misraim ani gyeeɛ ɛberɛ a wɔkɔeɛ, ɛfiri sɛ na Israelfoɔ ho hu atɔ wɔn so.

Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

39 Ɔtrɛɛ omununkum mu kataa wɔn so, na ɔde ogya maa wɔn, sɛ ɛnyɛ hann anadwo.

Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

40 Wɔbisaeɛ, na ɔbrɛɛ wɔn mmoko. Ɔmaa ɔsoro aduane mee wɔn.

De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

41 Ɔbuee ɔbotan mu maa nsuo firii mu baeɛ; na ɛtenee wɔ ɛserɛ no so sɛ asubɔnten.

Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

42 Ɔkaee ne bɔhyɛ kronkron bi a ɔhyɛɛ ne ɔsomfoɔ Abraham no.

Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

43 Ɔyii ne nkurɔfoɔ maa wɔn ani gyeeɛ. Wɔn a wapa wɔn no dii ahurisie;

Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

44 ɔde amanaman no nsase maa wɔn, na deɛ ebinom abrɛ anya no bɛyɛɛ wɔn agyapadeɛ

Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

45 na wɔahwɛ nʼahyɛdeɛ adi ne mmara so. Monyi Awurade ayɛ.

På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.