Nnwom 102

1 Aberanteɛ mmɔborɔni mpaeɛbɔ. Ɛberɛ a ne home te no na ɔka nʼahometesɛm kyerɛ Awurade. Ao Awurade tie me mpaeɛbɔ; na ma me mmoa ho sufrɛ nnuru wʼanim.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Mfa wʼanim nhinta me ɛberɛ a mewɔ ahohiahia mu. Brɛ wʼaso ase ma me; na sɛ mesu mefrɛ wo a, gye me so ntɛm.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Me nkwa nna reyera te sɛ wisie; me nnompe hyehye te sɛ egya.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Mʼakoma aboto na akusa sɛ ɛserɛ; na me kɔn nnɔ aduane.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Mʼapinisie denden enti maka honam ne nnompe.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Mete sɛ ɛserɛ so patuo, te sɛ ɔpatuo a ɔte mmubuiɛ mu.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Meda hɔ a, mʼani gu so; mayɛ sɛ anomaa bi a ɔno nko ara si ɛdan atifi.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Ɛda mu nyinaa mʼatamfoɔ bɔ me akutia. Wɔn a wɔdi me ho fɛ no bɔ me din de dome.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Mede nsõ ayɛ mʼaduane na mede nisuo fra me nsuo mu

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 ɛsiane wʼabufuhyeɛ denden no enti, woama me so, ayi me asi nkyɛn.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Me nkwa nna te sɛ anwummerɛ sunsum; na mekusa sɛ ɛserɛ.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Nanso, wo Awurade, woyɛ ɔhene daa daa; na wo din a ahyeta no te hɔ daa awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa mu.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Wobɛsɔre na woahunu Sion mmɔbɔ; berɛ aduru sɛ wohunu no mmɔbɔ; ɛberɛ a wohyɛeɛ no aso.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Nʼaboɔ som bo ma wʼasomfoɔ; ne mfuturo hyɛ wɔn awerɛhoɔ.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Amanaman no bɛsuro Awurade din; asase so ahemfo nyinaa bɛdi wʼanimuonyam ni.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Awurade bɛkyekyere Sion bio, na wapue wɔ nʼanimuonyam mu.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Ɔbɛtie mmɔborɔfoɔ mpaeɛbɔ; na ɔremmu nʼani ngu wɔn sufrɛ so.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Montwerɛ yei mma nkyirimma, sɛdeɛ ɛbɛyɛ a wɔn a wɔnnya nwoo wɔn bɛkamfo Awurade;

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 “Awurade hwɛɛ fam firi ne kronkronbea wɔ soro hɔ; ɔfiri soro hwɛɛ asase,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 sɛdeɛ ɔbɛte nneduafoɔ apinisie na wagyaa wɔn a wɔabu wɔn kumfɔ no.”

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Enti, wɔbɛpae mu abɔ Awurade din wɔ Sion na wɔakamfo no wɔ Yerusalem,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 ɛberɛ a amanaman ne ahennie ahodoɔ bɛhyiam na wɔasom Awurade.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Ɔmaa me yɛɛ mmerɛ wɔ ɛberɛ a merenyini. Ɔtwaa me nkwa nna so.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Enti mekaa sɛ, “Ao me Onyankopɔn, mfa me nkɔ, wɔ me nkwa nna mfimfini; wo mfeɛ wɔ hɔ daa kɔduru awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa mu.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Ahyɛaseɛ no, wotoo asase fapem, na ɔsoro yɛ wo nsa ano adwuma.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Ne nyinaa bɛtwam, na wo deɛ, wobɛtena hɔ daa; wɔbɛtete te sɛ atadeɛ. Wobɛsesa wɔn te sɛ ntoma na wɔbɛto wɔn agu.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Nanso, wote sɛdeɛ woteɛ, na wo mfeɛ to rentwa da.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Wʼasomfoɔ mma bɛtena nkwa mu wɔ wʼanim; na wɔn asefoɔ ase bɛtim wɔ wʼanim.”

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.