Nnwom 102

1 Aberanteɛ mmɔborɔni mpaeɛbɔ. Ɛberɛ a ne home te no na ɔka nʼahometesɛm kyerɛ Awurade. Ao Awurade tie me mpaeɛbɔ; na ma me mmoa ho sufrɛ nnuru wʼanim.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 Mfa wʼanim nhinta me ɛberɛ a mewɔ ahohiahia mu. Brɛ wʼaso ase ma me; na sɛ mesu mefrɛ wo a, gye me so ntɛm.

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Me nkwa nna reyera te sɛ wisie; me nnompe hyehye te sɛ egya.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Mʼakoma aboto na akusa sɛ ɛserɛ; na me kɔn nnɔ aduane.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Mʼapinisie denden enti maka honam ne nnompe.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 Mete sɛ ɛserɛ so patuo, te sɛ ɔpatuo a ɔte mmubuiɛ mu.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Meda hɔ a, mʼani gu so; mayɛ sɛ anomaa bi a ɔno nko ara si ɛdan atifi.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Ɛda mu nyinaa mʼatamfoɔ bɔ me akutia. Wɔn a wɔdi me ho fɛ no bɔ me din de dome.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Mede nsõ ayɛ mʼaduane na mede nisuo fra me nsuo mu

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 ɛsiane wʼabufuhyeɛ denden no enti, woama me so, ayi me asi nkyɛn.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 Me nkwa nna te sɛ anwummerɛ sunsum; na mekusa sɛ ɛserɛ.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Nanso, wo Awurade, woyɛ ɔhene daa daa; na wo din a ahyeta no te hɔ daa awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa mu.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Wobɛsɔre na woahunu Sion mmɔbɔ; berɛ aduru sɛ wohunu no mmɔbɔ; ɛberɛ a wohyɛeɛ no aso.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Nʼaboɔ som bo ma wʼasomfoɔ; ne mfuturo hyɛ wɔn awerɛhoɔ.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 Amanaman no bɛsuro Awurade din; asase so ahemfo nyinaa bɛdi wʼanimuonyam ni.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 Awurade bɛkyekyere Sion bio, na wapue wɔ nʼanimuonyam mu.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 Ɔbɛtie mmɔborɔfoɔ mpaeɛbɔ; na ɔremmu nʼani ngu wɔn sufrɛ so.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 Montwerɛ yei mma nkyirimma, sɛdeɛ ɛbɛyɛ a wɔn a wɔnnya nwoo wɔn bɛkamfo Awurade;

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 “Awurade hwɛɛ fam firi ne kronkronbea wɔ soro hɔ; ɔfiri soro hwɛɛ asase,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 sɛdeɛ ɔbɛte nneduafoɔ apinisie na wagyaa wɔn a wɔabu wɔn kumfɔ no.”

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 Enti, wɔbɛpae mu abɔ Awurade din wɔ Sion na wɔakamfo no wɔ Yerusalem,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 ɛberɛ a amanaman ne ahennie ahodoɔ bɛhyiam na wɔasom Awurade.

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 Ɔmaa me yɛɛ mmerɛ wɔ ɛberɛ a merenyini. Ɔtwaa me nkwa nna so.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Enti mekaa sɛ, “Ao me Onyankopɔn, mfa me nkɔ, wɔ me nkwa nna mfimfini; wo mfeɛ wɔ hɔ daa kɔduru awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa mu.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Ahyɛaseɛ no, wotoo asase fapem, na ɔsoro yɛ wo nsa ano adwuma.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 Ne nyinaa bɛtwam, na wo deɛ, wobɛtena hɔ daa; wɔbɛtete te sɛ atadeɛ. Wobɛsesa wɔn te sɛ ntoma na wɔbɛto wɔn agu.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 Nanso, wote sɛdeɛ woteɛ, na wo mfeɛ to rentwa da.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 Wʼasomfoɔ mma bɛtena nkwa mu wɔ wʼanim; na wɔn asefoɔ ase bɛtim wɔ wʼanim.”

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.