Mmɛbusɛm 9
1 Nyansa asi ne fie; watwa nʼafadum nson ho.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Wasiesie nʼaduane afra ne nsã wato ne ɛpono.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Wasoma ne mmaawa, na ɔfrɛ firi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea hɔ sɛ,
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 “Momma ntetekwaafoɔ nyinaa mmra ha!” Ɔka kyerɛ wɔn a wɔnni atemmuo sɛ,
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 “Mommra mmɛdi mʼaduane na monnom nsã a mafra no.
"Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Monnya mo ntetekwaasɛm no na mobɛnya nkwa; monnante nteaseɛ akwan so.”
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Deɛ ɔtenetene ɔfɛdifoɔ no frɛ ahohorabɔ; na deɛ ɔka amumuyɛfoɔ anim no nya ɔyea.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Ɛno enti, nnka ɔfɛdifoɔ anim na ɔmmɛtane wo; ka onyansafoɔ anim na ɔbɛdɔ wo.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Ma onyansafoɔ akwankyerɛ na ɔbɛkɔ so ahunu nyansa; kyerɛkyerɛ ɔteneneeni na ɔde bɛka nʼadesua ho.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Awurade suro yɛ nyansa ahyɛaseɛ Ɔkronkronni no ho nimdeɛ yɛ nteaseɛ.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Me mu na wo nna bɛdɔɔso, na wɔde mfeɛ bɛka wo nkwa ho.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Sɛ woyɛ onyansafoɔ a, wobɛnya wo nyansa ho mfasoɔ; sɛ woyɛ ɔfɛdifoɔ a, wo nko ara na ɛbɛhunu amane.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
13 Ɔbaa ɔkwasea yɛ ɔkasafoɔ; ɔnni ahohyɛsoɔ na ɔnni nimdeɛ.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Ɔte ne fie ɛpono ano, na ɔte akonnwa a ɛsi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 na ɔfrɛfrɛ wɔn a wɔtwam hɔ, wɔn a wɔnam wɔn kwan so tee sɛ,
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 “Momma ntetekwaafoɔ nyinaa mmra ha” ɔka kyerɛ wɔn a wɔnni atemmuo sɛ,
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 “Nsuo a wɔwia no yɛ fremfrem na aduane a wɔdi no ahintaeɛ no yɛ dɛ!”
"Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
