Mmɛbusɛm 9
1 Nyansa asi ne fie; watwa nʼafadum nson ho.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Wasiesie nʼaduane afra ne nsã wato ne ɛpono.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Wasoma ne mmaawa, na ɔfrɛ firi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea hɔ sɛ,
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 “Momma ntetekwaafoɔ nyinaa mmra ha!” Ɔka kyerɛ wɔn a wɔnni atemmuo sɛ,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 “Mommra mmɛdi mʼaduane na monnom nsã a mafra no.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Monnya mo ntetekwaasɛm no na mobɛnya nkwa; monnante nteaseɛ akwan so.”
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Deɛ ɔtenetene ɔfɛdifoɔ no frɛ ahohorabɔ; na deɛ ɔka amumuyɛfoɔ anim no nya ɔyea.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Ɛno enti, nnka ɔfɛdifoɔ anim na ɔmmɛtane wo; ka onyansafoɔ anim na ɔbɛdɔ wo.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Ma onyansafoɔ akwankyerɛ na ɔbɛkɔ so ahunu nyansa; kyerɛkyerɛ ɔteneneeni na ɔde bɛka nʼadesua ho.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Awurade suro yɛ nyansa ahyɛaseɛ Ɔkronkronni no ho nimdeɛ yɛ nteaseɛ.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Me mu na wo nna bɛdɔɔso, na wɔde mfeɛ bɛka wo nkwa ho.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Sɛ woyɛ onyansafoɔ a, wobɛnya wo nyansa ho mfasoɔ; sɛ woyɛ ɔfɛdifoɔ a, wo nko ara na ɛbɛhunu amane.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Ɔbaa ɔkwasea yɛ ɔkasafoɔ; ɔnni ahohyɛsoɔ na ɔnni nimdeɛ.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Ɔte ne fie ɛpono ano, na ɔte akonnwa a ɛsi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 na ɔfrɛfrɛ wɔn a wɔtwam hɔ, wɔn a wɔnam wɔn kwan so tee sɛ,
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 “Momma ntetekwaafoɔ nyinaa mmra ha” ɔka kyerɛ wɔn a wɔnni atemmuo sɛ,
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 “Nsuo a wɔwia no yɛ fremfrem na aduane a wɔdi no ahintaeɛ no yɛ dɛ!”
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
