< Mmɛbusɛm 8 >
1 Tie: Nyansa refrɛ. Nteaseɛ ma ne nne so.
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Ɛkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ, nkwantanan no so, ɛhɔ na ɛgyina,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 apono a ɛkɔ kuropɔn no mu ho, ɛteam wɔ aboboano hɔ sɛ,
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 “Ao, mo mmarimma na meteam mefrɛ; meteam frɛ adasamma nyinaa.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Mo a moyɛ ntetekwaa, mo mma mo ani nte; mo a moyɛ nkwaseafoɔ, monnya nteaseɛ.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Montie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo; mebue mʼano ka deɛ ɛyɛ.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Mʼano ka deɛ ɛyɛ nokorɛ, ɛfiri sɛ mʼanofafa kyiri amumuyɛsɛm.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Mʼano mu nsɛm nyinaa yɛ pɛ; ebiara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Ne nyinaa mu da hɔ ma deɛ ɔwɔ nhunumu; ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ, momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ amapa.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ɛfiri sɛ nimdeɛ som bo sene mmota, na wɔrentumi mfa deɛ wopɛ biara ntoto ho.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 “Me, nyansa, mene aniteɛ na ɛteɛ; nimdeɛ ne nhunumu wɔ me.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Sɛ wɔsuro Awurade ɛne sɛ wɔkyiri bɔne; mekyiri ahantan ne ahomasoɔ, ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Afotuo ne atemmuo pa wɔ me; mewɔ nteaseɛ ne tumi.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Me so na ahemfo nam di adeɛ na sodifoɔ nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Mmapɔmma de me bu ɔman ne atitire nyinaa a wɔdi asase so ɔhene.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Medɔ wɔn a wɔdɔ me, na wɔn a wɔhwehwɛ me no hunu me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Ahonyadeɛ ne animuonyam wɔ me nkyɛn, ahodeɛ a ɛkyɛre ne yiedie nso saa ara.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Mʼaba yɛ sene sikakɔkɔɔ amapa; deɛ ɛfiri me mu boro dwetɛ a wɔasɔne so so.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Tenenee akwan so na menam atɛntenenee akwan so,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 mede ahodeɛ ma wɔn a wɔdɔ me na mehyɛ wɔn adekoradan ma ma.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 “Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔdeɛ mu abakan dii ne tete nneyɛɛ anim;
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 ɔyii me sii hɔ firi tete, ansa na ewiase rehyɛ aseɛ.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ ɛpo kakraka no ansa na wɔreyɛ nsutire a nsuo ahyɛ no ma no;
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 ansa na wɔde mmepɔ resisi hɔ, wɔwoo me ansa na nkokoɔ reba,
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuo anaa dɔteɛ biara a ɛwɔ asase soɔ.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ soro, ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ too ebunu no ani no,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 ɛberɛ a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro na ɔde ebunu mu nsutire tintim hɔ denden no,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ maa ɛpo sɛdeɛ nsuo no rentra ne hyeɛ, ne ɛberɛ a ɔtwaa asase fapem no,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 na meyɛ odwumfoɔ a mete ne nkyɛn. Anigyeɛ hyɛɛ me ma daa na medii ahurisie wɔ nʼanim ɛberɛ biara,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 na mʼani gye wɔ ne ewiase nyinaa mu na mʼani ka wɔ adasamma mu.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 “Enti me mma, montie me; nhyira ne wɔn a wɔnante mʼakwan so.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Montie mʼakwankyerɛ na monhunu nyansa; mommu mo ani nngu so.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Nhyira ne onipa a ɔtie me, ɔwɛn mʼaboboano daa, na ɔtwɛn wɔ hɔ.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Na obiara a ɔhunu me no nya nkwa na ɔnya anisɔ firi Awurade nkyɛn.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Na deɛ woanhwehwɛ me no ha ne ho na wɔn a wɔtane me no dɔ owuo.”
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.