Mmɛbusɛm 8
1 Tie: Nyansa refrɛ. Nteaseɛ ma ne nne so.
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 Ɛkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ, nkwantanan no so, ɛhɔ na ɛgyina,
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 apono a ɛkɔ kuropɔn no mu ho, ɛteam wɔ aboboano hɔ sɛ,
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 “Ao, mo mmarimma na meteam mefrɛ; meteam frɛ adasamma nyinaa.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Mo a moyɛ ntetekwaa, mo mma mo ani nte; mo a moyɛ nkwaseafoɔ, monnya nteaseɛ.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Montie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo; mebue mʼano ka deɛ ɛyɛ.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Mʼano ka deɛ ɛyɛ nokorɛ, ɛfiri sɛ mʼanofafa kyiri amumuyɛsɛm.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 Mʼano mu nsɛm nyinaa yɛ pɛ; ebiara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 Ne nyinaa mu da hɔ ma deɛ ɔwɔ nhunumu; ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ, momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ amapa.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 Ɛfiri sɛ nimdeɛ som bo sene mmota, na wɔrentumi mfa deɛ wopɛ biara ntoto ho.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 “Me, nyansa, mene aniteɛ na ɛteɛ; nimdeɛ ne nhunumu wɔ me.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 Sɛ wɔsuro Awurade ɛne sɛ wɔkyiri bɔne; mekyiri ahantan ne ahomasoɔ, ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Afotuo ne atemmuo pa wɔ me; mewɔ nteaseɛ ne tumi.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Me so na ahemfo nam di adeɛ na sodifoɔ nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 Mmapɔmma de me bu ɔman ne atitire nyinaa a wɔdi asase so ɔhene.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Medɔ wɔn a wɔdɔ me, na wɔn a wɔhwehwɛ me no hunu me.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Ahonyadeɛ ne animuonyam wɔ me nkyɛn, ahodeɛ a ɛkyɛre ne yiedie nso saa ara.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Mʼaba yɛ sene sikakɔkɔɔ amapa; deɛ ɛfiri me mu boro dwetɛ a wɔasɔne so so.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 Tenenee akwan so na menam atɛntenenee akwan so,
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 mede ahodeɛ ma wɔn a wɔdɔ me na mehyɛ wɔn adekoradan ma ma.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 “Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔdeɛ mu abakan dii ne tete nneyɛɛ anim;
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 ɔyii me sii hɔ firi tete, ansa na ewiase rehyɛ aseɛ.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ ɛpo kakraka no ansa na wɔreyɛ nsutire a nsuo ahyɛ no ma no;
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 ansa na wɔde mmepɔ resisi hɔ, wɔwoo me ansa na nkokoɔ reba,
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuo anaa dɔteɛ biara a ɛwɔ asase soɔ.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ soro, ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ too ebunu no ani no,
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 ɛberɛ a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro na ɔde ebunu mu nsutire tintim hɔ denden no,
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ maa ɛpo sɛdeɛ nsuo no rentra ne hyeɛ, ne ɛberɛ a ɔtwaa asase fapem no,
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 na meyɛ odwumfoɔ a mete ne nkyɛn. Anigyeɛ hyɛɛ me ma daa na medii ahurisie wɔ nʼanim ɛberɛ biara,
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 na mʼani gye wɔ ne ewiase nyinaa mu na mʼani ka wɔ adasamma mu.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 “Enti me mma, montie me; nhyira ne wɔn a wɔnante mʼakwan so.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Montie mʼakwankyerɛ na monhunu nyansa; mommu mo ani nngu so.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Nhyira ne onipa a ɔtie me, ɔwɛn mʼaboboano daa, na ɔtwɛn wɔ hɔ.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 Na obiara a ɔhunu me no nya nkwa na ɔnya anisɔ firi Awurade nkyɛn.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Na deɛ woanhwehwɛ me no ha ne ho na wɔn a wɔtane me no dɔ owuo.”
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
