Mmɛbusɛm 5
1 Me ba, yɛ aso ma me nyansa; tie me nhunumu nsɛm no yie,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 sɛdeɛ ɛbɛma woahwɛ yie, na wʼano akora nimdeɛ.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Ɛfiri sɛ ɔbaa dwamanfoɔ ano sosɔ ɛwoɔ, na ne kasa kɔ yɛɛ sene ngo;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 nanso, awieeɛ no ɛyɛ nwono sene bɔnwoma, ɛyɛ nam sɛ akofena anofanu.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Ɔnnwene ɛkwan a ɛkɔ nkwa mu ho; nʼakwan yɛ kɔntɔnkye, nanso ɔnnim.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Enti, afei, me mma, montie me; Monntwe mo ho mfiri deɛ meka ho.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Ɛkwan a ɛmmɛn noɔ no na momfa so mommmɛn ne fie ɛpono ano,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 anyɛ saa a, mode mo ahoɔden bɛma afoforɔ na mode mo mfeɛ ama otirimuɔdenfoɔ,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 anyɛ saa a, ahɔhoɔ bɛfom mo ahonyadeɛ na mobrɛ de ahonya akɔ afoforɔ fie.
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 Mo nkwanna akyi, mobɛsi apinie ɛberɛ a mo honam ne mo onipadua asa no.
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 Na moaka sɛ, “Na mekyiri ahohyɛsoɔ! Mʼakoma ampɛ ntenesoɔ!
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Manyɛ ɔsetie amma mʼakyerɛkyerɛfoɔ na mantie mʼakwankyerɛfoɔ asɛm.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Maduru ɔsɛeɛ ntɛntɛnoa wɔ asafo no nyinaa mu.”
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Nom nsuo firi wʼankasa ankorɛ mu, nsuo a ɛtene firi wʼankasa abura mu.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Ɛsɛ sɛ wo nsutire yiri fa mmɔntene so na wo nsuwa kokɔ ɔman adwaberem anaa?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Ma ɛnyɛ wo nko ara dea, a wone ahɔhoɔ nnkyɛ da.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Nhyira nka wʼasubura na wʼani nka wʼababunuberɛ mu yere ho.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Ɔte sɛ ɔtwe bereɛ dɔfoɔ, ɔwansane animuonyamfoɔ. Ma ne nufoɔ nsɔ wʼani daa na ne dɔ nkyekyere wo.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Me ba, adɛn enti na woma ɔbaa dwamanfoɔ kyekyere wo? Adɛn enti na woda ɔbarima foforɔ bi yere kokom?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Awurade hunu onipa akwan nyinaa, na ɔhwehwɛ ne nyinaa mu.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Omumuyɛfoɔ nnebɔne sum no afidie; na ne bɔne nhoma kyekyere no papee.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Ɔbɛwu ɛsiane ahohyɛsoɔ a ɔnni enti, na wayera ɛsiane nʼagyegyentwisɛm enti.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
