Mmɛbusɛm 18
1 Ɔhonankani yɛ pɛsɛmenkomenya; na ɔmfa atɛntenenee nyɛ hwee.
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Ɔkwasea nni nhunumu ho anigyeɛ na mmom deɛ ɔpɛ ara ne sɛ ɔde nʼadwene bɛto dwa.
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 Sɛ amumuyɛsɛm ba a animtiabuo di so, na aniwuo nso di animguaseɛ akyi.
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Onipa anom nsɛm yɛ nsuo a emu dɔ, na nyansa asutire yɛ asuwa a ɛrepu ahuro.
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 Ɛnyɛ sɛ wɔdi ma omumuyɛfoɔ anaasɛ wɔbu deɛ ɔdi bem atɛnkyea.
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Ɔkwasea ano de akasakasa ba na nʼano frɛfrɛ ɔhweɛ.
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 Ɔkwasea ano yɛ ɔno ara sɛeɛ na nʼanofafa yɛ ne kra afidie.
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Osekuni anom asɛm te sɛ mfremfremadeɛ; ɛwurawura kɔ onipa akwaa mu nyinaa.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Deɛ ɔtoto nʼadwuma ase no nuabarima ne deɛ ɔyɛ ɔsɛefoɔ.
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 Awurade din yɛ abantenten a ɛyɛ den; ahotefoɔ dwane kɔtoa na wɔnya banbɔ.
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 Adefoɔ ahonyadeɛ ne wɔn kuropɔn a wɔabɔ ho ban wɔfa no sɛ ɔfasuo tenten a wɔntumi mforo.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Ansa na onipa bɛhwe ase no ɔnya ahomasoɔ akoma, na ahobrɛaseɛ di animuonyam anim.
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Deɛ ɔntie asɛm ansa na wama mmuaeɛ no, ɛno ne ne gyimie ne nʼanimguaseɛ.
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Onipa sunsum na ɛhyɛ no den wɔ yadeɛ mu na honhom a apɛkyɛ deɛ, hwan na ɔpɛ?
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Nhunumu akoma nya nimdeɛ; na anyansafoɔ aso nso hwehwɛ.
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Akyɛdeɛ bue ɛkwan ma deɛ ɔde ma na ɛde no ba atitire anim.
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Ɛyɛ deɛ ɔbɔ ne nkuro kane no sɛ nʼasɛm yɛ dɛ, kɔsi sɛ ɔfoforɔ bɛba abɛbisa no nsɛm no mu.
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Ntontobɔ twa akyinnyegyeɛ so, na ɛpata atamfoɔ.
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Onua a wɔafom noɔ no asɛm yɛ dene sene kuropɔn a ɛwɔ banbɔ, akyinnyegyeɛ te sɛ abankɛsewa apono a wɔabram akyire.
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Onipa anom asɛm so aba ma ɔyafunu mee, nnɔbaeɛ a nʼanofafa twa no mee no.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Tɛkrɛma kura nkwa ne owuo tumi, na wɔn a wɔdɔ no no bɛdi nʼaba.
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Deɛ wanya yere no anya adepa na ɔnya adom firi Awurade hɔ.
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Ohiani srɛ ahummɔborɔ, nanso ɔdefoɔ de kasaden bua no.
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Ɔbarima a ne nnamfonom dɔɔso bɛtumi ahwe ase, nanso adamfo bi wɔ hɔ a ɔbɛfam ne ho asene onua.
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
