Kwadwom 5
1 Ao Awurade, kae deɛ aba yɛn so; hwɛ, na hunu yɛn animguaseɛ.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Wɔadane yɛn agyapadeɛ ama ahɔhoɔ, wɔde yɛn afie ama ananafoɔ.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Yɛayɛ nwisiaa na yɛnni agyanom, yɛn maamenom ayɛ sɛ akunafoɔ.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Ɛsɛ sɛ yɛtɔ nsuo a yɛnom; yɛbɛnya nnyina a, gye sɛ yɛtɔ.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Wɔn a wɔtaa yɛn no abɛn yɛn pɛɛ; Yɛabrɛ na yɛnnya ahomegyeɛ.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Yɛde yɛn ho maa Misraim ne Asiria sɛdeɛ yɛbɛnya aduane a ɛbɛso yɛn.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Yɛn agyanom yɛɛ bɔne, na wɔnni hɔ bio, na yɛn na wɔn asotwe abɛda yɛn so.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Nkoa di yɛn so, na obiara nni hɔ a ɔbɛgye yɛn afiri wɔn nsam.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Yɛde yɛn nkwa bɔ afɔdeɛ de pɛ yɛn anoduane, akofena a ɛwɔ ɛserɛ so no enti.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Yɛn honam adɔ sɛ fononoo. Ɛkɔm ama huraeɛ abɔ yɛn.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Wɔato mmaa monnaa wɔ Sion, ne mmaabunu a wɔwɔ Yuda nkuro so.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Wɔkyekyere mmapɔmma nsa na wɔasɛn wɔn; wɔmmfa anidie mma mpanimfoɔ.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Mmeranteɛ yɛ adwuma den wɔ ayuoyammoɔ so; na mmerantewaa nan toto wɔ nnyina duruduru ase.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Mpanimfoɔ ntena kuropɔn apono ano bio; mmeranteɛ agyae wɔn nnwontoɔ.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Ahosɛpɛ afiri yɛn akoma mu; yɛn asa adane agyaadwotwa.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Ahenkyɛ afiri yɛn tiri so. Yɛn ara, yɛnnue sɛ yɛayɛ bɔne!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Yei enti yɛn akoma atɔ piti, yeinom enti yɛn ani so ayɛ kusuu
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 wɔ Sion bepɔ a ada mpan na sakraman nenam soɔ no enti.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Wo, Ao Awurade, di ɔhene afebɔɔ; wʼahennwa firi awoɔ ntoatoasoɔ kɔsi awoɔ ntoatoasoɔ.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Adɛn enti na wo werɛ firi yɛn daa yi? Adɛn enti na wagya yɛn mmerɛ tenten mu yi?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Ka yɛn bata wo ho bio, Ao, Awurade, na yɛatumi aba wo nkyɛn; yɛ yɛn nna foforɔ sɛ tete no
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 agye sɛ wapo yɛn koraa anaa sɛ wo bo afu yɛn mmorosoɔ.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
