Kwadwom 3
1 Mene ɔbarima a mahunu amane wɔ nʼabufuo abaa ano.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Wapam me afiri ne ho ama manante sum mu na ɛnyɛ hann mu;
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Ampa ara wama nsa so atia me mpɛn bebree, ɛda mu nyinaa.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Wama me wedeɛ ne me nam anyini Na wabubu me nnompe.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Waka me ahyɛ mu, ɔde nwononwono ne ahokyere atwa me ho ahyia.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Wama matena esum mu sɛ wɔn a wɔawuwu dada no.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Wato ɔfasuo atwa me ho ahyia enti mentumi nnwane; wagu me nkɔnsɔnkɔnsɔn ama matɔ baha.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Mpo sɛ mefrɛ anaasɛ mebɔ mpaeɛ srɛ mmoa a ɔsi me mpaeɛbɔ ano.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ɔde abotan asi me ɛkwan; wama mʼakwan ayɛ kɔntɔnkye.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Te sɛ sisi a ɔda hɔ retwɛn, te sɛ gyata a watɛ,
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 ɔtwee me firi ɛkwan no mu dwerɛɛ me na ɔgyaa me a menni mmoa biara.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Ɔkuntunuu ne tadua mu na ɔde ne bɛmma kyerɛɛ me so.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ɔde bɛmma a ɛfiri ne kotokuo mu hwiree mʼakoma mu.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Meyɛɛ asredeɛ maa me nkurɔfoɔ nyinaa; wɔto akutia nnwom de di me ho fɛ ɛda mu nyinaa.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Ɔde nhahan nwononwono ahyɛ me ma. Wama me bɔnwoma anom.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Ɔde aboseaa abubu me se; na watiatia me so wɔ mfuturo mu.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Wɔama asomdwoeɛ abɔ me; na mewerɛ afiri yiedie.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Enti mese, “Mʼanimuonyam asa, deɛ mede mʼani too so Awurade mu no nyinaa.”
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Mekae mʼamanehunu wɔ mʼakyinkyini mu, nwononwono ne bɔnwoma mu.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Mekae yie, na me kra aboto wɔ me mu.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Nanso, mekae yei ne saa enti, mewɔ anidasoɔ.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Awurade dɔ kɛseɛ enti yɛnnsɛeɛ. Nʼayamhyehyeɛ nni hwammɔ.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Ɛyɛ foforɔ anɔpa biara; wo nokorɛdie yɛ kɛseɛ.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Meka kyerɛ me ho sɛ, “Awurade yɛ me kyɛfa, enti mɛtwɛn no.”
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Awurade yɛ ma wɔn a wɔn anidasoɔ wɔ ne mu, onipa a ɔhwehwɛ noɔ no;
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Ɛyɛ sɛ wɔyɛ komm de twɛn Awurade nkwagyeɛ.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Ɛyɛ ma ɔbarima sɛ ɔsoa kɔnnua no wɔ ne mmeranteɛ ɛberɛ mu.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Ma ɔntena ase komm, ɛfiri sɛ Awurade de ato no so.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Ma ɔmfa nʼanim nsie wɔ mfuturo mu, ebia anidasoɔ wɔ hɔ.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Ma ɔmfa nʼafono mma deɛ ɔpɛɛ sɛ ɔbɔ no na ɔnhyɛ no aniwuo.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Na Awurade nto nnipa ntwene koraa.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Ɛwom, ɔde awerɛhoɔ ba deɛ, nanso ɔbɛnya ayamhyehyeɛ. Ne dɔ kɛseɛ no to rentwa da.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Ɔfiri amemenemfe mu de amanehunu anaa awerɛhoɔ brɛ nnipa mma.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Sɛ wɔde wɔn nan dwerɛ nneduafoɔ a wɔwɔ asase no so a,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 sɛ wɔtiatia obi ahofadie so wɔ Ɔsorosoroni no anim a,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 anaa sɛ wɔbu obi ntɛnkyea a, Awurade nhunu saa nneɛma yi anaa?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Hwan na ɔbɛtumi aka na wama aba mu wɔ ɛberɛ a ɛnyɛ Awurade na ɔhyɛeɛ?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Ɛnyɛ Ɔsorosoroni no anom na musuo ne nnepa firi anaa?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Adɛn enti na ɛsɛ sɛ ɔteasefoɔ nwiinwii ɛberɛ a wɔatwe nʼaso wɔ ne bɔne ho?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Momma yɛnhwehwɛ yɛn akwan mu na yɛnsɔ nhwɛ, na yɛnsane nkɔ Awurade nkyɛn.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Momma yɛmma yɛn akoma ne yɛn nsa so, nkyerɛ Onyankopɔn wɔ ɔsoro, na yɛnka sɛ:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “Yɛayɛ bɔne, na yɛate atua na woamfa ankyɛ.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 “Wode abufuo akata wo ho ataa yɛn; na wakunkum a woannya ahummɔborɔ.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Wode wo ho asie omununkum mu enti mpaeɛbɔ biara nnuru wo nkyɛn.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Woayɛ yɛn atantanneɛ ne wira wɔ amanaman no mu.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 “Yɛn atamfoɔ nyinaa abae wɔn anom tɛtrɛɛ de tia yɛn.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Yɛabrɛ ne ahunahuna ne akukuruhweaseɛ, mmubuiɛ ne ɔsɛeɛ.”
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Me nisuo sene sɛ asutene ɛfiri sɛ wɔasɛe me nkurɔfoɔ.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Me nisuo bɛsene ara, na ɛrennyae,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 kɔsi sɛ Awurade bɛhwɛ afiri ɔsoro, na wahu.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Deɛ mehunu no ma me kra werɛ ho me kuropɔn no mu mmaa nyinaa enti.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Mʼatamfoɔ a menyɛɛ wɔn hwee pampam me sɛ anomaa.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Wɔpɛɛ sɛ wɔtwa me nkwa so na wɔsi me aboɔ wɔ amena mu;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 nsuo bu faa me tiri so, na ɛyɛɛ me sɛdeɛ wɔrewie me.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Mebɔɔ wo din, Ao Awurade firi amena no ase tɔnn.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Wotee me sufrɛ: “Nsi wʼaso wɔ me gyeɛ sufrɛ ho.”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Wotwe bɛnee me ɛberɛ a mefrɛɛ woɔ no, na wokaa sɛ, “Nsuro.”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Ao Awurade, wodii mʼasɛm maa me; na wogyee me nkwa.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Woahunu bɔne a wɔayɛ me, Ao Awurade. Di mʼasɛm ma me!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Woahunu wɔn aweretɔ no mu den, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Ao Awurade, woate wɔn sopa, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 deɛ mʼatamfoɔ ka no sɛ asomusɛm na wɔka no brɛoo de tia me da mu nyinaa.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Hwɛ wɔn! Sɛ wɔgyinagyina hɔ anaa sɛ wɔtete hɔ, wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Fa deɛ ɛfata tua wɔn so ka, Ao Awurade, deɛ wɔn nsa ayɛ enti.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Pirim wɔn akoma, na ma wo nnome mmra wɔn so.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Fa abufuo taa wɔn, na sɛe wɔn firi Awurade sorosoro ase.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
